Man kan ha för roligt

Det är sällan jag går på fester (ja, också sådär över huvudtaget) där jag på riktigt tycker att det är lite för många människor jag känner och dessutom vill tala med. Det kryddat med en massa fint pack som jag gärna skulle vilja lära känna.

Det var en sådan kväll i går.

Herre du milde så jag hade roligt igår!

Innan jag fick börja dela ut priser, fick jag byta några ord med Lotta Backlund, jag har faktiskt inte pratat med henne tidigare. Vi jämförde våra barn och berättade barnskämt som man inte kan dra vid sandlådan.

Jag fick dela ut pris i kategorin Årets nykomling, vinnare var Enfant Terrible (typiskt att jag skall stå där och försöka uttala franska ord på scen...) - och jag kan bara konstatera att jag inte kände vinnaren i den här kategorin.

Peppe, min hjältinna. Inte bara kvällens snyggaste dam, samtidigt höll hon också det tuffaste motiveringstalet inför utdelningen av juryns hederspris.

Chitchat med massa ljuvliga typer, Linn - kvällens dubbelsegrare! - och jag skulle just inleda ett samtal då vi avbröts av ceremonier. Maratonmamman och jag stod och hängde i baren och blev avbrutna av folk som påstod sig känna mig sedan 1993 - räknas Fontana-bekanta? Fua och jag jämförde våra sjuka barn (jag tror Fua vann?) och sådant.

Och massor, massor mer hände och inträffade.

Förlåt om jag inte pratade med dig. Jag hann inte. Nästa gång, jag lovar.

Sen är jag stolt som en hårig apa över att jag lyckades tacka nej till erbjudandet om att fortsätta in till stan och svira tillsammans med det glada gänget som landade på Lostaren. Det kändes speciellt bra i morse då den korte gol.

Avrundade genom att storslaget beställa tre stycken taxin (jag hoppas att alla kom till användning?) - och just innan jag steg in i bilen, så träffade jag en ny bekantskap - en liten snigel!

P.S Jag skulle ha velat prata med vinnaren Sassa / Pajkvinnan, men jag vågade inte. Hon är för tuff för mig.