Julen är inte bara den stillsamma högtiden, tiden för bekväm samvaro och god mat. Det är också fråga om en av de stressigaste högtiderna (i de fall man inte fått stopp på det), en högtid då överraskande få får göra som de egentligen vill.
Min fråga är; hur firar du jul? Och som en följdfråga på det, är det så du vill fira jul? Om inte, hur skulle du helst av allt fira?
Kuriosa om mig och mitt julfirande genom tiderna: jag har aldrig firat jul med min mamma.
Det här kan bli långt.
SvaraRaderaMina 25 första jular firades tillsammans med farmor, först hos henne, sen hos oss. Sen var det bara vår familj hos mina föräldrar och då började jag tappa julkänslan. För ungefär åtta tio år sedan dog den helt, helst skulle jag hoppa över allt helt och hållet. Men med tre barn kommer man liksom inte undan. Dom vill vara hos sin mormor och jag har hängt på (tycker att det blir för många där, brosans exs föräldrar, det är bara too much...), utom i fjol för då valde jag att jobba och inte i år heller, för jag vill fira i ett mindre sällskap.
Skulle jag få som jag vill så hade jag varit ute på torpet (utan el och rinnande vatten) på den snart öde ön men det går inte heller för sista färjan ut går när sambon ännu är på jobb. Där vill jag vara, helst av allt. Det vill definitivt inte mina barn. Kluvet.
Kompromissen för i år är att jag avstår mina barn, som vill vara hos mormor och så stannar jag hemma med sambon. Vi äter hos hans föräldrar, sen vill jag hem och njuta tvåsamhet.
Jag kan ärligt säga att jag firar jul precis på det sätt som jag vill. Mitt motto är "det finns inga måsten utom skinka och kålrotslåda". Och till och med det mottot har jag tummat på ett år då vi åkte till Spanien över jul. Har turen att ha en släkt där ingen annan heller har några måsten, så det blir inga stressmoment att tala om. Där har jag väl tur!
SvaraRaderaJag hatar att shoppa, så jag ger inga materiella julklappar. För det mesta har vi julgran, men inte så mycket pynt utöver det. Jag skulle vilja vara en sån som skickar hemgjorda, personliga julkort, men tydligen är jag inte en sådan. Jag och alla i min närmaste familj är hedningar, så julen har ingen andlig dimension för oss, utan handlar mest om att chilla och äta sånt som vi tycker är gott. I fjol firade vi aftonen hos svärmor, i år blir det hos mina föräldrar.
Jag firar inte jul så som jag önskar fira. Som vårt liv ser ut idag skulle jag helst
SvaraRaderaa) vara på tumis med mannen, äta gott, skippa klapparna och bara vara
b) resa till ett varmt land och glömma julen helt och hållet
Jag gillar inte julen. Mår illa av materialismen och hetsen. Men jag försöker hänga med i traditionerna för släktens skull och håller ut. Det är ju faktiskt bara några dagar det är fråga om.
Intressant det där med att du aldrig firat med din mamma. Varför då, månntro?
Jag är uppvuxen med idel "familjejular". Kalle Anka, middag, alla runt granen och slita upp paket.
SvaraRaderaOm jag fick bestämma helt själv skulle jag fira en lite mindre jul än vad jag gör idag. Bara vi, vår egen familj alltså och nåndera morföräldrar eller farföräldrar med. Mindre mängder med mat, mindre mängder med dricka och mindre mängder paket. Inte för att jag vill ha det minimalistiskt, utan för att jag vill ha mindre tid för allt detdär och mera tid för att bara vara tillsammans. Prata, spela ett spel, njuta av brasspraket, sådant...
Av fyra kloka kvinnor är det än så länge Mia som firar som du vill - jag tror att vi alla andra gratulerar (och är lite avundsjuka).
SvaraRaderaÄnda sedan vi flyttade ut hit på landet har jag drömt om en jul här hemma. I något skede klev drömmen om en jul här hemma tillsammans med barn också in i bilden. Jag är inte riktigt där ännu.
Orsaken till att jag aldrig firat jul med min mamma (eller mina syskon heller) är den att mina föräldrar skilde sig tidigt och jag började fira jularna med min pappa hos mina farföräldrar. Sen blev det bara så att jag fortsatte fira med mina farföräldrar trots att umgänget med min inte längre var ett tvång. Det är först de allra senaste åren som jag firat jul med man och hans släkt.
Fortfarande tycker jag att den riktiga julen är den som firades med farmor och farfar då de fortfarande var på benen. Det är den julkyrkan (tummen upp för Pargas!) och det är den julmaten och det är de traditionerna som är de riktiga. Jag undrar när jag skall komma igång på att fortsätta de traditionerna?