En god mor

Som tidigare konstaterat, Peppe bloggar fint om hur lätt det är att vara en god mor. Och hur svårt det är att tycka att man själv är en sådan.

Ibland, för att använda mig av chockeffekten, brukar jag konstatera det sådär i förbifarten, att Shorty inte ens vet vad bröstmjölk är, man kan alltså inte tala om att vi har följt devisen att amma i så många månader som man skall för att man skall anses vara en god mor.

Den ersättning han dricker, den värmer vi inte ens. För han tycker inte om varm ersättning.

Shorty äter färdiglagad mat, på burk. Inte ens den värmde vi till en början. För, han tyckte mest om rumstempererad mat. Nu har Shorty så småningom börjat äta mat tillredd av mig, men, fortfarande tar vi till burken om det är brådis eller om Shorty ätit sämre i någon dag. Nuförtiden värmer vi all mat, det lärde vi oss efter hand.

Vi använder engångsblöjor. Shorty var van med engångsblöjor då han kom och reagerade rätt kraftigt på tygblöjorna (som jag, som ville vara en god mor, ändå hade skaffat). Nu använder vi en salig blandning av tygisar och engångsblöjor.

Shorty äter pepparkakor såhär i juletider. Dels för att det är svårt att förbjuda honom samtidigt som vi fullvuxna plockar i oss, dels för att det ibland känns som om det är huvudsaken att han får någonting i sig.

Annat då? Vi har inte satt stoppare på våra lådor, det är mest vårt golv som lider av det ser det ut som. Shorty får leka med både fjärrkontroller och min telefon. Han leker också med både tv:n och stereon. Ju mer han får göra det, desto mindre intresserar det egentligen.

Allt det här är sådant som jag nog kruxat ett nej för, innan jag hade barn. De bästa mödrarna är väl de blivande mödrarna? Här, på andra sidan, har jag insett att det som ser bäst ut i tanken, det är inte nödvändigtvis det som fungerar bäst enligt barnet.

Som jag skrev i min kommentar på Alfamamman, huvudsaken är att jag, man, vi gör så gott vi kan - det gäller i en massa andra fall också - inte bara då det gäller att vara mamma. Mer än så kan ingen göra.

De gånger vi inte gör så bra som vi hade hoppats på, måste vi komma ihåg att vara snälla med oss själva och framför allt inte spegla oss via någon annan. Med handen på hjärtat - hur ofta är det någon annan egentligen lägger märke till hur vi sköter oss och våra barn? Småbarnsmammor har knappast ens tid med det.

För att återgå till barnet, i det här fallet Shorty. Han verkar trivas och må bra. Så länge han får gladspunk av att bara se mig, så tror jag att jag gör ett helt okej jobb.