Jag råkade se en glimt av ett tv-program (ja, ingen tittar ju egentligen på tv) igår. I programmet utbrast en av deltagarna att alla önskar sig så små saker eller händelser nuförtiden, att ingen vågar tro på stort. Nå, det visade sig att den här kvinnan ville ha ett eget tv-program (hur stort eller litet det är, det får var och en avgöra), men det fick mig att fundera vidare i alla fall.
Jag funderade inte så mycket på om jag ville ha ett eget tv-program eller ej, men, på vad jag skulle önska mig om jag nu skulle vara tvungen att önska något.
Min hetaste och högsta önskan var, i så många år, att jag skulle få bli mamma.
Och nu är jag det.
Så, nu vet jag inte riktigt vad jag skulle önska mig. Om det ens är okej att önska, jag har ju redan fått det jag mest av allt längtade efter.
Du då?
O inte vilken mamma som helst, Du är den allra bästa för Shorty!
SvaraRaderaJag blir alltid lite tårögd när du skriver om din längtan att bli mamma. Jag inser att jag har haft det så lätt och att jag tagit det helt förgivet. Tack att du påminner mig om att vara tacksam för det jag har, för jag är nog det.
SvaraRaderaJag önskar mig min pre-ryggskott rygg tillbaka och att Alvin skall bli kvitt sina allergier. och en ponny.
Det här låter kanske ruskigt makabert, men efter att jag fått barn har jag plötsligt blivit medveten om min dödlighet på ett helt nytt sätt. Och tanken på att dö så att säga i förtid ger mig ingen ro. Jag skulle helt enkelt bli så helvetes arg om jag typ skulle bli påkörd av ett tåg och bara hinna tänka "nej, nu blir mina barn moderlösa", eller om jag skulle få nån obotlig sjukdom. Det är både egoism (jag vill se mina fina barn växa upp) och omsorg om dem (jag ser dem ensamma och frusna och smutsiga i nån rännsten, sort of). Så eftersom vi nu får, så önskar jag mig ett långt liv utan farliga krämpor. (Ja, och förstås ponnyn.)
SvaraRaderafint skrivet! jag skulle önska att jag var en bra mamma - eller att jag fick mer realistiska krav på mig själv. önskar mig tålamod, mindre angst och stress, mer mindfulness. ingen ponny.
SvaraRaderaJohanna - puss! Och tack!
SvaraRaderaFua - åh, det är inte min mening att få någon tårögd, men det är roligt att vi kan påminna varandra om att det är en stor sak att få vara mamma. När än man blivit det, hur man än blivit det. Jag förstår att det skulle vara skönt med både en frisk rygg och en allergifri Alvin - jag håller tummarna för båda! Ponny, en sådan vill jag också ha!
Mia - jag förstår precis vad du menar med den nya insikten om den egna dödligheten. Jag kan också drabbas av tanken på hur man skulle förklara för Shorty att jag helt plötsligt inte finns längre. Uh. Så, jag delar önskemålet om ett långt friskt liv (für alle!) och, jep, ponnyn vill jag ha, som jag redan konstaterade.
Emily - jag delar ditt önskemål om ett gott moderskap. Den långa väntan på vårt barn innebar en möjlighet att fundera länge över en hurudan mamma jag skulle vilja vara, och det visade sig vara också allt annat då han väl anlände. Det är en önskan, nu då det kommer i skrift, att jag, då Shorty är äldre, skall få kunna luta mig tillbaka och tänka att det blev rätt bra, att jag och vi gjorde så gott vi kunde.