söndag 28 november 2010

En bra dag

Det är alldeles för sällan man, jag, gör det. Konstaterar för mig själv, att det har varit en bra dag idag.

Det har varit en synnerligen bra, fin, dag idag.

Det är inget världsomvälvande som hänt, och det är egentligen det som är det fina. Det räcker mer än väl att Shorty idag lärt sig gå, sådär på riktigt. Han far omkring här i lägenheten och tjoar glada krigstjut då han kommer farande. Det lyser av lycka i hans stora ögon.

Sättet på vilket han tar min hand då han vill att jag skall promenera med honom.

Den slipade och oljade stolen. Kläderna jag färgade som blev hur fina som helst. Korman jag blev bjuden på. Mina nya röda ljusstakar. Knarr under skorna under en kort utevistelse under solen.

Ett barn som skrattar sig till sömns.

Det har varit en synnerligen bra, fin, dag i dag.

10 kommentarer:

  1. Peppe - det finns all orsak i världen att fira!

    SvaraRadera
  2. Härligt med såna dagar! Man borde kunna konservera känslan och ta fram den en "regnig" dag. Visst är det underbart hur mycket glädje ett barn kan sprida i ens liv. Bara sådär...

    Hoppas ni har många lika fina dagar framför er!

    SvaraRadera
  3. EVV - ja, det tokiga är ju att det är rätt många dagar som egentligen är rätt fina, men man glömmer liksom bort att uppskatta dem. Tur att man får till det ens nu och då! Ha en bra början på veckan!

    SvaraRadera
  4. Har just hittat din blogg och gillar den jättemycket. Bra dagar ska man vara glad för!

    SvaraRadera
  5. Mia! Välkommen hit, roligt att du gillar! Det gör mig ännu gladare den här glada dagen!

    SvaraRadera
  6. Jag fick idag en bra dag, blev så glad över eran gårdag så jag står på jobbet och småler. Ser Shorty framför mig som far runt i eran lägenhet och tjuter av lycka. Snart har han lika hård fart som kusinerna :)

    SvaraRadera
  7. Ulrika - roligt att jag fungerar som glädjeflicka! Uh - om Shorty får upp farten till samma hastigheter som kusinerna, då får vi bygga stort hus!

    SvaraRadera
  8. Grattis Shorty!
    Och ja, när barnet tar ens hand... hjärtat bara smälter. I synnerhet då han pysslat med något i vardagsrummet och kommer farande, alldels till sig av upphetsning, och drar mig i handen och ska visa vad han gjort.

    SvaraRadera
  9. SivÖ - ja, det är en bra beskrivning, man bara smälter! Det är något så kravlöst i just den lilla gesten.

    SvaraRadera