tisdag 2 november 2010

Nu är jag småbarnsmor

Det finns en del saker som gör att jag känner mig som småbarnsmamma, sådär på riktigt. Det är klart att det är något jag är mest hela tiden, mamma, men, ibland inträffar det grejer som gör att jag drabbas av ett "tänk att det här händer mig-moment".

Ofta är dehär sakerna sådana som tidigare bara drabbade andra, som andra fick njuta eller lida av.

Nu har en av dehär sakerna hänt mig och oss! Jag fick ett samtal av en kvinna som disponerar dagisplatserna här i Nickby. Och, hör och häpna, Shorty ryms inte in på något av de dagisar som vi önskat!

Jag är småbarnsmamma, på riktigt!

9 kommentarer:

  1. Shit, shit ,shit ska han vara ensam hemma då??

    SvaraRadera
  2. Johanna! Nej, det betyder blott att jag måste stanna hemma i sisådär sex år till!

    SvaraRadera
  3. Jo, det måste ju nog räknas som en "defining moment". Helsingfors försöker röka ut barnfamiljerna genom att underdimensionera dagvården, kranskommunerna hinner inte med i inflyttningstakten och alla är olyckliga. Småbarn prioriteras politiskt lågt, kanske för att de ändå växer snabbt och föräldrarna (väljarna) snabbt slutar engagera sig i dagvårdsfrågor. Skolfrågor engagerar över en längre tid, likaså pensionärers frågor, ergo prioriteras de högre.

    SvaraRadera
  4. Grattis! Men se det positiva, nu kan du förutom småbarnsförälder även satsa på hemmafru-grejen! Eller skicka honom till östgränsen på dagis. Men helt seriöst, vilka alternativ har ni nu?

    SvaraRadera
  5. Make, det var defintivt en milstolpe. Och en påminnelse om att man, jag, också borde fightas för saker som inte är direkt mina egna alla gånger.

    Anna - nu är det ingen digital panik på direkten. Jag har anhållit om en plats på ett par alternativ till dagis en bit in på nästa år, så något kan ju hända före det.

    Men, än en gång, ett ord om fosterbarn, det faktum att deras ställning inte är direkt jämlik de "biologiska barnens" rättigheter. I fosterförälderskapet bygger min hemmavaro helt och hållet på ett gott förhållande till och en förstående arbetsgivare. Min arbetsgivare, YLE och min chef, Annika, är de som bidrar till att jag över huvudtaget kan vara hemma just nu. Alternativen till alterneringsledigheten (som jag nu är på) var att ta tjänstledigt (vilket inte är möjligt på alla arbetsplatser) eller att säga upp mig. Men, jag hade en mycket lycklig situation i förhållande till jobbet, tack och lov.

    Ytterligare ett aber, man får bara vara tjänstledig i 359 dagar och senast då de är förbrukade skall jag i alla fall vara på jobb.

    SvaraRadera
  6. Men tänk vad mycket kaffe och bulla som finns framför dig nu. Att äta torra Piccolo-bullar i lysrörsbelysning är trots allt inte detsamma.

    SvaraRadera
  7. Shorty om någon borde ju få dagisplats. Ni verkar ju inte få kela-ledigheter sådär med en knapptryckning!

    hanna.ratata.fi

    SvaraRadera
  8. Grattis och välkommen med i klubben! På Evis dagis finns 12 platser och 13 barn, så fastän syskon prioriteras så har vi ingen chans. Gissa hur lätt det blir att försöka hitta en annan plats åt båda två. Kan du få plats i ett dagis nära jobbet eller på väg till? Om dagisarna är fulla i den egna kommunen får man gå över gränserna.

    ps. det är helt apa att inte fosterföräldrar, adoptivföräldrar och biologiska föräldrar behandlas lika. Samma ansvar bär vi, så varför inte få samma rättigheter?

    SvaraRadera
  9. Hannah - om jag fortsätter äta bulla som nu i sex år till (de är väl då Shorty borde börja skolan, och där skall han väl rymmas in?) så ryms jag inte in i hela Piccolo.

    Hanna - ja, som jag brukar säga, det är inte så mycket mina rättigeheter jag far efter, främst Shortys. Nu vet jag att det är många som får köa för plats, men i vårt fall känns det lite kasst i och med att det är "bara" min arbetsplats som kommer mot (genom mer ledig tid om det skulle behövas) - och inte staten, som i de biologiska barnens fall.

    Fua - äh, så tråkigt att ni också hamnat i kläm. Det är ju nästan ännu besvärligare med två barn som skall rymmas på samma dagis. Sen ännu om adoptivföräldrar - de har samma rättigheter som om barnet vore biologiskt. Det hänger ihop med att det adopterade barnet juridiskt sett är föräldrarnas eget. Vilket då inte är fallet då det gäller fosterbarn. Hoppas det reder ut sig gällande E&A och deras dagisplats!

    SvaraRadera