Det finns tre sorters människor. De som kommer i tid till inbokade grejer, de som är kroniskt försenade och de som är kroniskt tidiga till möten, träffar och sånt.
Jag hör till den sista kategorin. Överraskande nog så har jag fortsatt höra till den kategorin också sedan jag fick barn.
Att, som representant för kategori tre, boka träff med den mittersta kategorin, det är en pärs. Eller, själva bokandet är ju inte en pärs, men att sitta och vänta är det.
How is you?
Jag är alltid helt för tidigt på plats. Det har orsakat mycket problem då jag dejtat personer i grupp två.
SvaraRaderaSabrina - vi sitter i samma kategori! Jag vet inte vad man borde göra, boka in en tidigare tid för den man skall träffa och själv försöka komma sent? Men, att komma sent, det klarar jag inte ens av. Jag har försökt.
SvaraRaderajag är oftast i tid, men oftare för tidig än för sen. Båda dom andra varianterna är helt hopplösa att resa med, så det är bäst bara att hållas till sin egen typ!
SvaraRaderaJag är ganska precis i tid, men har faktiskt blivit sämre sedan jag fick barn. Inte så att jag är hemskt försenad, men det kan bli fem-tio minuter. Alltså om ungen ska med, ska jag själv infinna mig någonstans är jag i tid. Men jag tycks inte ännu ha lärt mig att det tar sisådär tio minter att få barnet klart för avfärd.
SvaraRaderaJag har en god vän som ALLTID är ute i sista minuten, för hon hatar att vänta. Det är ibland lätt frustrerande att umgås med henne... Vi tog varsin taxi till flyget då vi var på väg på gemensam resa, för mina nerver klarar inte av att stiga i en taxi 20 min före incheckningen stänger.
SivÖ! Jag reste en tid mycket med en person som var kroniskt sen. Det var mycket stressande! Samtidigt som min egen vilja att vara på flygplatsen senast ett par timmar före en utrikesfärd kändes lite pinsam.
SvaraRaderajag är alltid i tid. om jag är sen är det oftast på grund av missöden av något slag, pga mig själv eller nåt jag inte kan påverka.
SvaraRaderamin sambo är sällan sen (nuförtiden), men vi har en totalt olika syn på hur man ska bete sig för att komma iväg i tid. han hatar att vänta medan jag hellre väntar än är sen. det här resulterar i att jag är klar för start och står och harklar mig och svettas i tamburen medan han står i vardagsrummet och spelar bas i bara kalsongerna och riktigt anstränger sig för att verka så oberörd av vad klockan är som möjligt. tror jag, åtminstone.
det värsta är att vi alltid ändå hinner till den buss vi planerat att åka med. så han lär sig aldrig. fan.
Puva, jag känner igen det där med att vara den snabbaste i familjen... Jag, som inte kan sminka mig över huvudtaget, får det gjort på sisådär fem minuter (så ser jag ut också) och är den som får vänta då någon annan gör sig i ordning.
SvaraRaderaMin pappa har policyn att man är sen om man är punktlig, sånt sätter spår....
SvaraRaderaVi var 3 kompisar som umgicks rätt flitigt, en tidig, en punktlig och en sen. Vi 2 förstnämnda brukade boka ett klockslag och ge den tredje en tid en halvtimma senare ;-D
Anonym - jag märker att du också skriver att ni VAR ett gäng på tre, precis som jag skriver att jag reste tillsammans med en person. Förfluten tid. Det är kanske där vänskapen hamnar om man inte kan passa samma tid?
SvaraRadera