Anu Silfverberg har skrivit en intressant kolumn i det senaste numret av Nyt-liite (som i övrigt är en ganska usel blaska nuförtiden).
Anu skriver om den på sjuttiotalet födda nostalgiska retroivraren. Anu är av den åsikten att typen hon beskriver, det är en människa som försöker återskapa sin barndom, fast lite bättre.
Jag är väl en nostalgiker, om man läser hur Anu beskriver oss. Jag är född på sjuttiotalet, jag klär mig son i kläder som ser ut som mitt sjuttiotal (om de inte är sjuttiotal, så är de nyproducerade kläderna replikor)och mitt hem är inrett i en salig blanding av allt från femtiotalet och framåt i tiden. Jag rör ibland ihop typiska sjuttiotalsrätter och låter helst bli att shoppa nytt om det är möjligt.
Men, jag är osäker på om jag försöker återskapa min barndom, den var inte alltid mycket att ha, så en bättre barndom, det skulle vara alternativet då. En sak som definitivt kan påverka, det är att inget ur min barndom finns sparat. Inte kläder, inte leksaker, ingenting. Så, jag är kanske som en skata som försöker samla ihop det som kunde ha varit mitt?
Till saken hör att jag tycker att möblerna förr var mycket finare, det är den främsta orsaken till att hemmet ser ut som det gör. Sen råkar jag tycka väldigt mycket om orange, grönt och brunt och det är något som går igen också i mina klädval.
Att det här är ett rätt ekologiskt sätt att inreda och klä sig, det är klart att det också påverkar.
Men, om du är sjuttiotalist så kan det löna sig att läsa Anus kolumn - du kan ju alltid kolla om du känner igen dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar