Fi-fi-fi-finlandssvensk

Å ena sidan är det tvångssvenskan, å andra sidan är det domänförlusterna. Det handlar om rätten att bruka sitt språk och leva sin kultur. Det handlar om en liten grupp som känner sig hotad. Det är väl de stora frågorna, i vissa fall har vi gastat på vargen av helt konkreta skäl och ibland står vi och skriker i onödan - det skulle vara i de små frågorna då.

Ofta är det "finnen" som gör oss upprörda. Finnen tycker att vi kostar för mycket, finnen blir arg för att vi tar för mycket plats. Men, minst lika ofta tycker jag (ja, det är min blogg, jag har rätt att tycka här) att det är vi finlandssvenskar själva som biter oss i baken.

Jo, det är klart att den lilla snålblåst som drar kring de nominerade i bloggprisutdelningen också drar in över Nickby, helt isolerad i min bubbla lever jag inte här. Kaj skriver redan så vettigt om vårt sätt att gå till väga då vi funderade i de olika kategorierna, så jag skriver bara under det inlägget och säger väl skrivet!

Det enda jag, i det här skedet, vill skriva om främst de kritiska tankar som förs fram i den här frågan, är att det här är ett typiskt fenomen för en liten minoritet. Innan någon har tagit ett initiativ i en fråga, vilken fråga som helst, så går en stor del av minoriteten omkring och tycker och hoppas att någon skall göra något. Sen kommer en dag, då en eller flera tar tag i saken och gör något. Och, då det är gjort, är det sen roligt eller mindre roligt, så är en del av dem som tyckte att något borde göras av den åsikten att det gjordes fel.

Innan någon hinner kommentera i stil med att jaha, du står inte ut med kritiken, så skall jag säga det, jag tycker att diskussion alltid är välkommet. Både de arga rösterna och de glada utropen väger lika mycket. I många frågor, i synnerhet i de som handlar om smak och tyckande, landar man aldrig på ett rätt beslut. En klisché, men ändå, smaken är som baken och alla de som höjer rösten (glad eller arg) har någon eller några orsaker till sin åsikt. Och, än en gång - alla åsikter är värdefulla. Jag hoppas och tror, i det fall till exempel jag eller någon annan i juryn utsätts för kritik, att den som är kritisk också är ärlig gällande det egna motivet. Jag lovar att svara så ärligt jag kan.

Jag behöver inte elda upp mig. Jag är en enkel flicka från landet som lever fina dagar som hemmamamma. Jag extraknäckte som jurymedlem för att jag tycker att initiativet var och är viktigt. Jag tycker att det är viktigt att vi finlandssvenskar och andra vi välkomnar i våra liv, att vi hejar på varandra och vågar peka på för oss också helt okända människor och säga du, du är bra på det du gör, jag tycker om dig. Jag tycker att det är viktigt att viktigt att just vi, som befinner oss i minoritet, att vi pushar varandra. Annars blir vi lätt och snurra i den nedåtgående spiralen, där det enda sättet att klara sig är att trampa på någon annan.

För att ytterligare låna Kaj lite grann, jag håller med honom. Under de senaste månaderna har jag fått läsa och bekanta mig med helt obekanta, fina, fantastiska människor. Människor jag aldrig hade stött på om det inte varit för utdelning av detta pris. Det känns som om mitt Svenskfinland och min bloggsfär blivit så mycket större och rikare. Det gläder mig att en del av de nominerade är glada över nomineringen och för min egen del kan jag bara säga att det gott kunde ha funnits ytterligare kategorier - om inte annat så för att det fanns så många fina bloggskribenter också utanför den skara som nu är först ut att få firas.

Vet egentligen inte hur jag skall avrunda. Det här är bara några tankar av en simpel jurymedlem från Nickby.