På söndag, fars dag, kör FST5 säsongsstart på programmet Farsor. Ett program, som precis som namnet säger, kommer att handla om papporna. Pappor till barn.
Jag ser faktiskt fram emot programmet, jag kommer att titta på det.
Ännu för ett år sedan, ungefär den här tiden på året, hade jag väldigt svårt med tv-program som handlade om barn. Jag hade till och med svårt med reklamsnuttar som innehöll barn. Jag kunde inte alla gånger läsa artiklar om barn. Det var tungt att stå ut med mors dagar och fars dagar och det var tungt med barn så där över huvudtaget.
Och nu, nu är det helt plötsligt på ett helt annat sätt. Tänk så livet kan ändra. Tänk att just mitt och vårt liv förändrades på detta sättet.
Ändå, mitt i all fortsatt glädjeyra, så går en tanke eller två, till familjer som fortfarande väntar på att få vara med och fira. Håll ut. Det blir bättre. Det kan till och med bli riktigt bra.
Vi fick frågan om vi ville vara med i det där programmet och berätta vår story, men min man ville inte. Det harmar mig ännu lite.
SvaraRaderaMen du har trots allt alltid varit a good sport och sånt borde man banne mig få tapperhetsmedalj för.
SvaraRaderaPia, jag förstår att det skulle kännas bra, på något sätt, att ha storyn dokumenterad. Men, så här är det i parkonstellation, man måste kompromissa.
SvaraRaderaHannah, tack. Det är fina ord du skriver, tack!
Vad tråkigt att höra att ni har haft det jobbigt. Livet är inte alltid rättvist, så är det bara. Jag önskar er många njutbara mors/farsdagar framöver!
SvaraRadera