Det är väl ingen som sitter och funderar på jobb såhär sent en lördagkväll? I synnerhet inte vi hemmamammor?
Nå jo. Jag har fått lov att tänka en del på jobb de senaste veckorna och dagarna. Främst för att frågorna kring jobbet har varit många, det har varit roligt att märka att många kolleger bara velat kolla om jag har någon koll, alltså på ett vänligt sätt, och nu också för att en del utnämningar gjorts på jobbet - gratulationerna har åkt som glada pilar på bla. Facebook.
Och ja, jo och nej. Jag tänker på jobbet och jag låter bli att tänka på jobbet. Det är roligt att vara lite uppdaterad och samtidigt är det lätt att koppla bort tankarna (jag har en tanke- och känslomagnet här hemma).
Och, i synnerhet då jag får frågor i stil med "vad skall du göra i framtiden?" och "är du orolig?", så känns det bra, att med innerlig ärlighet kunna säga att jag tar det sen. Just nu är jag hemma med Shorty, jag stortrivs med varje stund och har ingen orsak att låta arbetstankar vara det som håller oss sällskap om dagarna.
Inte då det är öra-öga-mun-leken som får oss att kikna av skratt. Då det är så oerhört roligt att lära sig gå. Då det är så stort att lära sig äta själv. Inte då det är en skvatt glad-galen Shorty som välkomnar mig hem efter en eller två timmars frånvaro.
Jag hinner med det andra. Det ordnar sig. Det ordnar sig alltid på något vis.
Nu är det Shorty. Insert heart here.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar