Hur något kiva blir rätt dåligt

Vi har varit på weekendtripp till Pargas och Åbo. Det var tänkt att vara en lagom lugn helg, lite hängande med farföräldrar och lite häng på hotell.

Jo, jag säger då det.

För det första var Shorty den mest förkylda lilla människa man kunde hitta då vi packade in oss i bilen (som fortfarande alltså kan värmas upp, inifrån!).

I Pargas hittade vi en farmor, mycket stökigt på vinden, som vanligt. Men, farfar var försvunnen! Efter några besök här och där och några svettiga telefonsamtal hittade vi farfar i Åbo. På sjukhus.

Efter att ha hittat och besökt farfar, som också har rätt stökigt på vinden, drog vi iväg till hotellet för en lugn kväll och natt. Hah! Shorty sov max 15 minuter i sträck och jag vakade tillsammans med honom hela natten.

Hotellfrukost, som egentligen är det bästa, den kan också sabbas. Den sabbades av de andra muntra morgonmänniskorna. Då man, i lugn, luthersk takt, försöker plocka åt sig lite mat, så kommer de farande. Och gräver mat ur lådor som finns just där du står. Du får lite armbågar i sidan och träffas av en smörkniv som någon bara sådär råkar kasta ifrån sig lite slarvigt.

Tack och lov låg vårt rum ovanför restaurangen, så tack vare doften av kebab så behövde vi inte gå hungriga.

Så fin blev vår lugna tripp till Pargas och Åbo.

Men, det finns en riktig blänkare. Shorty fick till sin och vår stora förtjusning upp minibaren på rummet, då han fick upp dörren och såg alla miniatyrsprit- och vinflaskor utbrast han i ett mycket glatt; tsssisch!