Den korte vaknade, arg som ett bi (lite för tidigt). Då jag tände belysningen höll jag med honom, jag skulle också vara ursinnig om jag hade grönt snor kletat kring halva ansiktet.
Nåväl, det redde upp sig. Snorandet upphörde också. För att ersättas med ett ihållande kakkande. Det var alltså den lille som bajsade (konstant, alltså) och det ledde förstås till att jag luktade bajs.
Vi avrundade med en rätt lyckad stund på musiklekis, vi var snögubbar som dansade och tassade.
Nu sover den lille. Det har varit en lång förmiddag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar