Ni vet att vi har talat om det tidigare, att man strosar omkring på byn och helt plötsligt drabbas man av en ohejdbar lust att hölsa på en person man vet att man "känner".
Det hände mig härom dagen, i den lokala matvaruaffären hade jag redan höjt handen för att kraftfullt utropa en hälsning. I sista hand slog det mig att mannen skulle ha trott att jag är patient här på området jag bor på. Det var nämligen Kim, som inte alls känner mig. Jag känner inte honom heller, jag har bara sett honom på tv. Kim är en av farsorna i FST5:s program, ja just det, "Farsor".
Vilken tur att hjärnsubstansen fungerar ens ibland.
Hahhaaa! Det var roligt! Du skulle ha hälsat från mig, jag känner ju också honom eftersom jag ser på farsor... Ja ni är ju grannar ni dessutom. Men vitsi så skönt för dig då du alltid kan falla tillbaka på det att du bor på "sjuckaområdet" (du vet väl att det heter "sjucka" (uttalas med o)...
SvaraRaderaMen faktum är att jag tror jag känner Kim, tror han var min elev för ett antal år sedan då jag vikarierade i Sibbo... men det kan ha varit en bror också...
Och ännu på tal om att känna kommer du att få ett mail av min mamma snart... På riktigt alltså! Nej du känner inte henne, ännu... Eller vem vet kanske du känner henne?!
Sonja - nästa gång jag stöter på Kim (inte stöter på i den rikssvenska meningen) skall jag hälsa honom från dig!
SvaraRaderaOch jo, jag fick ett mail av din mamma, det var roligt! Tack för att du fungerade som kopplerska!
Det är också pinsamt då man inser att man stirrat på någon i tron att man känner dem och borde komma på vad de heter och sen kommer på att det ju var en kändis...
SvaraRaderaOch jo, det kan hända att jag glodde mer än lovligt på Lauri Tähkä då han var på samma film som jag i helgen... Jag trodde ju att det var nån gammal bekant som jag bara inte lyckades placera.