fredag 17 januari 2014

Telefonfobin

Det här med telefonfobi, det skulle vi ju ännu prata om.

Finns det något jag tycker illa om, så är det att tala i telefon. Både att ta emot samtal och ringa samtal, uh. Det absolut värsta jag vet - i fråga om telefoner - är röstmeddelanden. Att lyssna på sådana ligger på min absoluta bottenlista. Behöver jag tillägga att jag a) har väldigt låg telefonräkning, b) aldrig lämnar ett röstmeddelande och c) är en stor vän av SMS?

Jag är säkert den enda i modern tid som längtar tillbaka till den tid då telefonen satt fast i väggen.

22 kommentarer:

  1. Nej, nej, samma här! Min relation till telefoner är minst sagt ... komplicerad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Komplicerad är bara förnamnet!

      Radera
  2. Samma här! Jag tycker inte ens om att tala i telefon med kompisar. Att tala finska på telefon är värre än svenska, och jag har super obehag för att tala med folk jag inte känner. Jag har ingen telefonsvarare och har aldrig haft. Och jag har kanske lämnat fem röstmeddelanden i mitt liv. Underbart att vi är flera, jag känner mig mindre som en freak nu

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog de andra som är freak eller hur? Jag tycker inte heller om att tala med ens kompisar, släkt eller familj, de flesta samtal jag ringer eller svarar på är max. två minuter långa :D

      Radera
  3. Samma här, drar mig i det längsta för att ringa upp. Sms går bra eller ansikte mot ansikte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det jobbigaste är att ta tag i telefonen och ens styra upp det hela!

      Radera
  4. Helt samma känsla här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är skönt med likasinnade eller hur?

      Radera
  5. Jag vill så gärna ha tillbaka trådtelefonen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har en bakelitsådan här hemma, kanske man borde boka ett nummer?

      Radera
  6. Och jag som trodde att jag var den enda kvinnan i världen som inte gillar att tala i telefon.

    SvaraRadera
  7. Jag också!

    Mippe

    SvaraRadera
  8. Jag vill inte prata heller, men måste jag välja mellan att texta eller prata så pratar jag hellre, men det är lite pest eller kolera över situationen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag väljer alla gånger SMS, alla gånger det är möjligt!

      Radera
  9. Nu gillar jag iofs att prata i telefon, men hamnar jag på museum om jag erkänner att jag har kvar en sladdad telefon? Jag har dock fobi för telefonsamtal på konstiga tider. Då slår mitt katastroftänkande ut i full blom. Jag fick nästan hjärtinfarkt för nåt år sen när jag vaknade mitt i natten av telefonen (och blev tokarg när det visade sig vara en felringning på fyllan)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sladdtelefon är den nya lilla svarta, du är mer inne än någonsin!

      Radera
  10. Vad skönt att inte vara ensam om en komplicerad telefonrelation! Det finns bara en handfull personer jag kan ringa utan att det knyter sig i magen innan. Avskyr också telefonsvarare, har ingen själv.
    Bra att du tar upp det här!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hela den här tråden känns som ett segertåg, det känns så skönt att vi är så många!

      Radera
  11. Jag är med! Nåt av det värsta med att jobba, det blir alldeles för många samtal med konstiga röster. :D Men som Marica så blir det nog nuförtiden ibland att ringa upp bekantare i vissa situationer då det bli för många tecken i textmeddelanden...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är absolut en av fördelarna med att vara hemma, man kan lite påverka vem man är i kontakt med!

      Radera