söndag 12 januari 2014

En fråga och ett glädjetjut

Först en fråga; den lille, den underbare lintotten och vi, hans föräldrar, har stött på en patrull. Matpatrullen. Jösses i skyarna så det är omständigt att få mat i det lille barnet för tillfället, en lunch kan ta en timme och den går ut på allt annat än att äta. I stället för att äta skall det sjungas, räknas, pratas och argas. Skulle jag mata honom skulle han äta, men vill ändå att han äter själv.

Linn, du hade en liknande vansinnesframkallande etapp med Matti då han var kring fyra jordsnurr, ja? Vad gjorde du och ni? Och alla ni andra, hur har ni kommit friska ur den här fasen?

Glädjetjutet? Balkongen i den nya lägenheten, glädje! Idag har jag äntligen fått lägga ut våra sängkläder på balkongen i minusgrader! Glädje!

7 kommentarer:

  1. Ja, jestas. Det var så HEMSKT. Här finns det inlägget med massor av kommentarer och tips:
    http://linnjung.com/2011/11/09/matfragan/

    Jag tror det slutade med att vi matade honom. Och efter en tid började det löpa normalt igen. Bara vi slutade bråka.

    SvaraRadera
  2. Linn! Tack för både länk och svar, vi kör samma race. Sätter mat i mun på honom, matar och samtidigt kräver stopp på allt som inte hör hemma vid matbordet (sång, dans, matematik och raseriutbrott bland annat) och hoppas att det här bara är, ja, en fas.

    Men, måste bara säga det, gusså irriterad och arg jag kan bli då han inte äter. Så, alltid bra att få ut det.

    SvaraRadera
  3. Tålamod och vuxet exempel. Lättare sagt än gjort vill jag minnas.Starta gärna med färgranna, aptitretande grönsaker, kalla rätten något snärtigt( i barnens öron) Lycka till/ Lissu

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, det vuxna exemplet - jag har till vardags världens längsta stubin med den lille, men vid matbordet, efter fyrtiofem minuter, då har stubinen brunnit ner. Det roliga är att hen älskar grönsaker, helst av allt skulle hen äta bara dem!

      Radera
  4. Jag tror bra ni kan mata. Han äter väl själv på dagis endå.. Och gillar han grönsaker, låt honom äta! Våra två yngre brukar jag lägga upp mycket mer grönsaker än annat till, för det äter de utan att gnälla. Och äter det inte. Ja då äter de inte, orkar inte ta fighten nu längre. Vår mellanson har varit riktigt hemsk då det gäller mat som yngre, så det orkar jag inte hålla på med nu mer. ;)

    SvaraRadera
  5. Melli, jag håller med dig, den här fajten vinner man bäst genom att ge efter. Han äter själv - och relativt bra - på dagis, så hemma får han vara lite "bebis" nu, det finns säkert en orsak till varför han vill ha hjälp just nu.

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera