onsdag 22 januari 2014

Högsäsong för lågvatten

Fick ett mail från den lilles fantastiska dagis, allmän information och en påminnelse om att gruppen kommer att åka skridsko under några dagar nu under våren.

Omedelbart en känsla av obehag. Inte för att barnen ska skrinna, och vi hinner skaffa skridskor, de förra har hunnit bli för små. Det handlar inte om det att den lille inte är speciellt förtjust i att skrinna, han tycker helt enkelt inte om att göra saker han inte är bra på och det kanske går om.

Men, mailet tog mig tillbaka till tider då jag själv gick i skolan. På den tiden skickades information till föräldrarna via lapp som man som skolelev bar hem och det tunga, fadda som lade sig över axlarna, kring hjärtat då lappen innehöll något som vi måste skaffa, köpa. Att komma hem och säga att jag behöver ett paket skidor, skridskor eller si och så mycket pengar för att delta i klassresan och veta att mina föräldrar inte alla gånger hade råd.

Skam då man då kom hem med lappen. Skam då man kom tillbaka till skolan tomhänt.

Alla de här extra utgifterna lade sig som en våt filt över allt det som redan var vardag. Inte ens på den tiden, då mode nu inte var så avgörande och hårt som det är i dag, gick det mina klasskompisar obemärkt förbi att jag hade ett par jeans till mitt förfogande. Jeans som användes måndag till fredag, tvättades under veckoslutet och så höll de kanske hela läsåret. Frågor som varför jag inte har någon cykel och varför jag inte kan rida på lektionshästar som de andra flickorna i klassen och så några lappar om skridskor, skidor, utflykter och annat på det.

Skammen sitter kvar i ryggmärgen, trots att jag i dagens läge kunde köpa ett par nya skridskor så gott som varje vecka, dyker känslorna upp då jag läser att den lille ska åka skridsko tillsammans med sina dagiskompisar.

Tanken på att det dagligen finns små barn som riskerar att känna samma skam, riskerar att mobbas, slutas utanför föranledde dagens ledare i Borgåbladet, du kan läsa den här om du vill.

13 kommentarer:

  1. Det här är så oerhört viktigt! Barn ska inte behöva känna att de sorteras in i klassamhället i skolan. :( Om de som kan skulle kunna bidra genom att lämna de urväxta skridskorna och skidorna till skolan som lånegods skulle det kanske kunna hjälpa lite. Jo, ingen vill väl sedan vara den som måste låna heller - men möjligen är det bättre än att vara "sjuk" den dagen? Bäst vore förstås om dagis och skola skulle kunna tillhandahålla alla liknande redskap, men jag tror inte att det är riktigt praktiskt möjligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, i synnerhet som lite äldre vill väl inte så många vara den som alltid skidar i lånta skidor, men det kunde bidra till att man åtminstone inte behövde ljuga att man är sjuk. Sen gäller det ju för den som har råd att inte donera sådant som är sönder, i dåligt skick och så.

      Radera
  2. Definitivt skulle det vara viktigt att det finns något motsvarande att låna. Min sons dagis har exempelvis extra kläder och regnkläder att låna (när föräldern glömt att ta med dem). Min lilla fyraåring frågade igår, det första han gjorde efter att vi kom hem från dagiset, om han kan få skippa skrinningen på fredagen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vårt dagis har också ett stort lager lånekläder som de använder om barnen behöver byte eller extra kläder. Jättebra!

      Radera
  3. Svar
    1. Men allt är bra nu och alltid har jag lärt mig något av att det var som det var.

      Radera
  4. Man verkar inte kunna läsa ledaren om man inte prenumerar på Borgåbladet. Tråkigt med ledsamma erfarenheter som barn när det gäller såna här saker. Vi hade det inte så bra ställt då jag var barn heller, men jag kan inte komma ihåg att jag saknat sportutrustning. Nyaste nytt var det ju inte, men brukbara saker. Det jag vill lyfta fram är att jag upplever att det blivit mycket mer accepterat med loppisköpta grejor. Eller inbillar jag mig? Vår barn är ännu så små (äldsta i förskolan) så det kanske inte ännu har kommit det där att det är skillnad på vad för sorts utrustning man har. Hittills har vi kört loppis/ärvt över hela linjen vad gäller skidor, skrinnare, cyklar o.s.v. Man kan ju fynda verkligt fina saker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är underbart att det är så mycket vanligare med återanvändning nu för tiden! Att klä sitt barn i loppisfynd fungerar ju bra så längre de är små, men vete tusan hur det ska gå då de växer?

      Radera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Jag tycker inte att det är rätt att man som förälder skall tvingas lägga pengar på skridskor och skidor, om man inte har råd, eller om man faktiskt aldrig använder dem annars, hemma. Familjen kan ju ha helt andra intressen.
    Jag har, med mina äldre barn, konsekvent, vägrat köpa skidutrustning, för att det skulle ha grävt ett alldeles för stort hål i min redan ansträngda ensamförsörjarplånbok, och för att ingen i familjen varit ett skvatt intresserad av skidåkning. Det har alltid löst sig genom att de fått låna utrustning eller genom att de fått göra annat. Kanske jag på det här sättet gjort så att mina barn fått sämre vitsord i gymnastik, men det har varit en principsak för mig. Ingen skall tvinga mig att köpa något som jag varken har råd eller intresse av att skaffa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Strong Haiju, att våga vägra "systemet", kan tänka mig att det inte varit enbart lätt!

      Radera
  7. Vi hade både låneskridskor och låneskidor på skolan, och det var allt som oftast någon som lånade av den, inget konstigt med det. Själv lånade jag alltid skidor eftersom jag inte ägde ett par. Men så gick jag ju i steinerskolan, och där är nog klimatet mjukare än på många andra ställen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fua, det låter precis sådär som jag skulle vilja att det skulle vara. Både i fråga om banken av skidor, skridskor och annat och det mjuka klimatet.

      Radera