fredag 13 september 2013

Vi måste prata om det

Ögonfransförlängningar, vi måste prata om dem.

Är jag den enda som blir lite till mig då jag möter personer som förlängt fransarna? Det gäller i synnerhet med människor som man ser ofta, en dag står de där med fransar betydligt längre än tidigare.

På något sätt drar dehär fransarna blicken till sig, och det är ju högst naturligt att se folk i ögonen, menmen. Då det känns som om jag skulle stirra på förlängningen och bara förlängningen? Sänka blicken kan jag ju inte heller, för då tittar jag ju rätt som det är på helt fel ställe igen.

Så, om ni ser någon med blicken som flackar, så är det jag och mitt problem med fransförlängningar.

2 kommentarer:

  1. ;)precis.Och jag har inte klart för mig om man borde kommentera typ- oj vad snyggt eller bara låtsas som ingenting. Sedan då de börjar lossna påminna om att det är dags för underhåll?/ Lissu

    SvaraRadera
  2. Det är ju ändå ingen som tror att man bara skulle vara begåvad med ovanligt långa fransar utan man VET att det är förlängningar. Värst är de där som är så långa att man känner vinddraget då de blinkar.

    SvaraRadera