onsdag 11 september 2013

Naken, då man står inför sorgen

Tanken var att jag skulle gå på utgivningen av Mikaela Soncks nya bok "Naken" igår, men kalendern gjorde kullerbyttor och förorsakade krock, så det bidde inget.

Lyssnade ändå på Micko på radio och där jag satt i bilen tog jag Mickos tankar om att bemöta sorg till mig.

I ärlighetens namn har jag inte behövt ta ställning i fråga om den sorg som död innebär speciellt många gånger under mitt vuxna liv. Jag känner nu, några månader efter att min mor gick bort, att det att någon gått bort har fått en ny tyngd i min vardag. I synnerhet då någon mer eller mindre oväntat går bort, eller går bort på grund av sjukdom i något som kan anses ung ålder, så dröjer jag mig lite längre kvar vid det.

Det är i dagarna ett halvt år sedan min mor dog. Varken hon eller det som hände är något som förekommer i det "offentliga" i mitt liv, jag pratar inte om henne eller det jag tänker och känner i fråga om min mor varje dag. Men visst finns hon, min mor med mig alla dagar. Det roliga - för visst får man säga så? - är att jag tänker på min mor oftare nu än jag gjorde då hon var i livet. Jag både ser henne, hör henne och tar emot minnen som dyker upp betydligt mer frekvent nu än jag gjorde tidigare.

Saknar henne mer än jag kunde ana att jag en dag skulle. Så innerligt glad att vi hann med allt det vi hann, att allt var bra då det kom till en ände.

Som i så många andra fall, är det en låt som alltid kommer att påminna mig om min mamma, om de dagar, den tid som omger hennes bortgång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar