tisdag 4 september 2012

Hinder i livet

På söndagen ordnade vi hopptävlingar på stallet jag rider på. Deltagare i alla olika åldrar och på olika nivåer.

Det var roliga tävlingar, speciellt rolig var en klass som i sin helhet bygger på att ridning är kul och att tävling inte heller behöver vara allvarligt, men det skall jag återkomma till.

Det jag ville skriva nu, det är att det nu för tiden är så otroligt svårt att se barn och unga bli besvikna. Det var ett par, tre flickor som antingen föll av eller vägrade ut eller annars bara var besvikna och de var så ledsna. Så ledsna att tårarna bara rann och det var stört omöjligt för deras anhängare att få dem att gå med på att det inte är så allvarligt.

Barns besvikelse är så sann, så djup och så svåröverkomlig.

Det gör mig nu för tiden så ledsen, ett drag som förstärkts efter att jag fått bli mamma.

Samtidigt är det något jag försöker stå ut med hemma också, att låta den lille bli och vara besviken. Det är svårt.

Det skulle vara fint om man kunde gå tillbaka till den stund i det egna livet, då det som tidigare kändes som skamligt och svårt, att det övergick till att vara något som man kunde bjuda på. Man borde hitta den stunden, kapsla in den och dela ut nu och då.

Det här hindret har inget med inlägget ovan att göra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar