måndag 10 september 2012

Alla har vi våra brister

Jag kan komma på två så här i en hast; jag skall varken bli konditor eller fotograf.


Men, jag vill nu ändå säga att jag gjorde mitt bästa för att den lille som bor hos oss skulle få en tågkaka i choklad till sitt kompiskalas. Och så försökte jag vara hygglig och redigera bort så mycket som möjligt av en av besökarna (alla kanske inte vill hänga här i min blogg), därav den rätt tarvliga kvaliteten på fotot.

Om kakan, mannen sade (då jag svettades som mest) att det jag åstadkommit såg ut som en traktor. Alla som var tre år eller yngre, de såg genast att det var ett tåg.

10 kommentarer:

  1. Den där kakan är superfin ju!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Sabrina, jag är glad att det fastnar lite beröm i håven. Också av personer som är lite mer än tre år gamla!

      Radera
  2. Men den där kakan är ju superfin, juh!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å så tänkte jag ju nog logga in som "rätt" person ;)

      Radera
    2. Oj, tack! Roligt att höra att det inte ser så tassigt ut. I ärlighetens namn var det en mamma som konstaterade att hennes son, som älskar chokladkaka och tåg, att man bara måste beställa mig som kakbakare. Inte illa för en med tummen mitt i handen :D

      Radera
  3. Vilken talang! Du får göra tårta hos oss när som helst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, tack! Det är bara ring, så kommer jag!

      Radera
  4. Svar
    1. Ojoj, tack så mycket! Snart blir jag styv i korken och börjar kakblogga.

      Radera
  5. Jag skulle älska en kakblogg med härligt operfekta, jättefina bakverk! Sonen älskar både traktorer och tåg, ffa om de har vagnar och kärror. Måste visa denna tårtan när han kommer hem!
    Barn är så tacksamma att baka till. Sonens treårstårta var en glassbil, gjord av ett 1/2-literspaket kolaglass, med ett kapat paket med sneda kanter ovanpå för att få en bilform och med lakritshjul och godispengslyktor. Jag tänker gotta mig i att vara bästa bagerskan sålänge han är så lättköpt!

    SvaraRadera