onsdag 30 januari 2013

Plus i kanten

Jag vill än en gång säga det, att det är saligheten självt, att barnet får gå på ett bra dagis.

Dagiset skall bygga ett slott. Slottet kommer naturligtvis att få invånare i form av prinsar och prinsessor och den lille, ja, han vill naturligtvis vara prinsessa. Vilket han hade meddelat i gruppen då det blev tal om vem som skulle bo på slottet.

Viss polemik och bestörta utrop hade hörts i församlingen (av barnen) och det var självfallet några som hade sagt att pojkar inte kan vara prinsessor. Men, personalen hade plockat upp tråden och sagt att vem som helst kan vara vad som helst och det innebär att den lille skall vara prinsessa.

Och han är så exalterad över just det. Klänningar! Rosa! Krona!

Och jag är så glad över att det fungerar just som det skall.

Jo, jag och vi har framfört det i våra pratstunder med dagiset, att vi lever så hemma också. Vill man ha smycken, spännen eller klänning så får man. Vill man inte så har man något annat i stället.

Det känns bra med ett dagis som vårt.

3 kommentarer:

  1. Jisses vad skönt att få höra sånna här solskenshistorier ibland också!

    SvaraRadera
  2. Ja, håller med. Då det så ofta är andra vägen så är det så skönt att kunna flagga för ett dagis där jag åtminstone själv tycker att det funkar mycket bra!

    SvaraRadera
  3. Vilket härligt dagis det måste vara, pedagoger med rätt attityd. Han blir säkert en väldigt bra prinsessa!

    SvaraRadera