måndag 12 november 2012

De tusen perspektivens farsdag

Det är ofattbart att det redan var en tredje fars dag vi fick fira tillsammans med den lille. Vart tar tiden vägen?

På grund av många orsaker handlade just den här fars dagen om de många perspektiv och svårigheter dagar som den här innebär.

Dels det allra gladaste perspektivet, jag har den outsinligt stora glädjen att känna två pappor som efter många, långa år och svårigheter nu äntligen fått fira sin första fars dag som pappor. För en del som saknar barn, på det där sättet att de verkligen önskar sig ett eller flere, är dagar som mors och fars dag en plåga. Att helt plötsligt, en dag i november, inse att man är en av de utvalda som faktiskt får fira - känslan är hisnande. Det är så att man vill knipa sig själv riktigt hårt för att kolla att det är på riktigt, så kändes det åtminstone för mig då vi hade den lille hos oss första gången mors dag firades.


I och för sig händer det att jag ger mig själv ett tjuvnyp fortfarande, bara för att kolla att jag är vaken och att allt det här fortfarande är på riktigt.

Sen, alla de andra perspektiven. Familjen som inte längre lever som en familj. En första fars dag utan barnen. Barnet som sörjer att att det inte längre har en far i livet. Barnet som sörjer att det inte ens vet vem fadern är.

Och sen, det där jag själv levde med i några år. Att år efter år se mors, fars och andra fest- och högtidsdagar passera som barnlös. Åren under den perioden var så otroligt långa och långsamma och nu - nu är det det precis motsatta som gäller.

Det må kännas som om åren går på snabbspolning just nu, men ett är i alla fall säkert, det är betydligt roligare att leva genom alla dagar och år nuförtiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar