tisdag 27 november 2012

Det var då jag föll av matematiken

Växlade några ord med Pefti tidigare i dag. Ni kanske blir överraskade, men vi pratade faktiskt lite om matematik och matematikprov.

Jag kan, med stor exakthet, sätta fingret på när jag föll av matematiken. Det var då jag lagt den första halvan av åttonde klass bakom mig. Det var då de första bokstäverna dök in i matematikuppgifterna jag trillade av. Sedan dess har jag inte riktigt greppat matte.

Favoritämnen i övrigt i skolan var modersmål och huslig ekonomi (finns det ens ett ämne som heter så nu längre?).

I modersmål fick jag en gång ett helt vitsord avdraget (så det blev bara en nia) på grund av att jag skrev ordet "slut" där uppsatsen kom till sin ände.

I huslig ekonomi fick jag på ett av betygen en full tia. Det för att jag var så väldigt duktig på att bädda sängen.

3 kommentarer:

  1. Tack för ditt stöd i dag! Det jag kände mig genast lite bättre. Kram från mattelabbet!

    SvaraRadera
  2. jag föll av matematiken senast en månad in i nians lärokurs. Fram tills dess hade matte varit ett helt okej skolämne. Efter det gick matematiken in på en abstrakt nivå som jag kände mig helt fjärmad från - vad i all världen ska jag med det här till?

    SvaraRadera
  3. Jag hatade matte. Jag läste långa matten i gymnasiet för att slippa tyskan (det var långmatte eller språk...). Jag hatade det faktum att vi inte hade någon lärobok (den hade inte kommit ut på svenska då ännu) och jag såg inte nyttan med att räkna integraler, sinus och allt till plus/minus oändligheten. Sen har jag fått förklarat av min käre man hur mycket lättare livet/vardagen blir om man faktiskt tar till sig matten. Och jag har vägrat att ge honom rätt. Men nu måste jag faktiskt erkänna att det har dykt upp situationer då jag önskar att jag skulle ha lyssnat lite i skolan då jag ändå satt där...

    SvaraRadera