tisdag 24 juli 2012

En ode till Fua

Ni vet, ibland läser man något som blir kvar och snurra i hjärnbalken. Det hände mig i våras, jag läste ett inlägg Fua skrev. Jag är dålig på att återge, men i sina korta drag handlade det om att man inte skall fatta lösa icke-beslut.

Jag tror exemplet Fua gav var det här med att äta hälsosamt. Att det inte fungerar speciellt bra att bara löst bestämma sig för att man skall "bli mer hälsosam", utan att det gäller att sätta upp konkreta regler. Typ "jag skall äta en frukt om dagen från och med nu".

Det här inlägget påverkade mig, som är en konditionär (det är inte ett ord, jag vet) av typen blandanvändare. Ibland rör jag på mig väldigt mycket, ibland inte alls. Vid inledningen av min semester slöt jag en pakt med mig själv, den gick ut på att jag under en första period av fyra veckor skall röra på mig (under sk. sportiga former) åtminstone en timme varje dag.

Och så bara gjorde jag det. Eller gör egentligen ännu, det är en vecka kvar av överenskommelsen.

Det har fungerat bra. Det har varit roligt. Och jag har så in i helsikes ont i mina muskler (sluta genast skratta) just nu. Bäst av allt är att det dels visat sig att jag kan sluta pakt (som inte känns som ett tvång eller måste) med mig själv, att jag börjar känna det där djupa behovet av att röra på mig mycket och att det äntligen är roligt att springa igen.

Så, Fua - jag hoppas innerligt att du snabbt är på benen efter din senaste tunga löparrunda - jag är skyldig dig ett tack, tack!

1 kommentar:

  1. :) Så glad jag blev! hurra för dig! En timme per dag är sjukt duktigt!
    Jag är på benen igen och helt springfärdig, men gubben släpper inte iväg mig ännu. Han har säkert rätt, men det kliar i benen att dra sig ut.

    SvaraRadera