måndag 23 juli 2012

Den empatiska förmågan hos en snubbe på dryga två

Jag förundras över det, ofta. Hur mycket kloka tankar som gömmer sig bakom pannloben på en typ på snart tre.

Jag berättade det för den lille igår, att jag skall gå på jobb idag. Det samtidigt som jag påminde honom om att hans semester fortsätter en vecka till. Den lille fäste mest uppmärksamhet vid att jag skulle börja jobba.

Jag kommer med, sade han och fortsatte; det är inte roligt för mamma att gå ensam på jobb.

Då jag bedyrade att jag är så pass stor att jag kan gå på jobb, ensam och att det inte känns alls så farligt, sade den lille att han ändå kan tänka sig att komma och hälsa på, tillsammans med sin far, för att se att jag faktiskt klarar mig, ensam på jobbet.

Nawww.

3 kommentarer:

  1. Herregud så ljuvligt. Hjärtsnörp.

    SvaraRadera
  2. Gullunge! hoppas du klarar dig nu då!

    SvaraRadera
  3. Han är världens ljuvligaste. Och jo, det går mer än okej på jobbet, det är roligt att vara tillbaka. Men, erkännas skall, efter veckor, dagar och timmar tillsammans med den lille - jag saknar honom.

    SvaraRadera