tisdag 24 juli 2012

Bevingade ord och uttryck

Folk i min omgivning brukar höja ett förvånat ögonbryn då de hör mig svara i telefon. Det händer ofta att jag svarar på samtal med ett glatt "hej då!". Då jag svarar så, är det min man som slagit mig en signal.

Att svara med det som många uppfattar som en avskedshälsning är en del av en intern jargong jag och min man kör med. Sättet att hälsa blev hängande mellan oss efter att jag fått förklara för min förtvivlade man att min farmor visst tycker om honom. Att farmor Saga inte alls är ute efter att schasa bort honom så fort han dyker upp. Det är nämligen farmor Saga, med rötterna djupt i Pargas med omnejd, som introducerat det här sättet att säga hej då gäster stått på trappan.

Mina systrar och jag har ett eget sätt att hälsa på varandra. Ursprunget till vårt sätt att säga hej till varandra är vår lite egna moster Maj, som hade ett alldeles unikt sätt att säga hej då hon antingen besökte oss eller ringde till oss då vi bodde i vårt barndomshem. Då moster Maj anlände, hörde man först hur det gick i dörren, skrapet av skor som putsades mot mattan och sedan det dova, lite släpiga "hee bara jaag".

"Hee bara jaag", så säger vi systrar också då vi ringer varandra.

Hee bara jaag, det är så mycket mer än ett sätt att säga hej. Det tar oss systrar till alla de olika hem vi bodde i som små, det tar oss också till olika situationer vi upplevt och delat under vår barndom.

Jag märker att jag låter de bevingade uttrycken fortsätta också via den lille. Allt som oftast kallas barnet till middagsmordet med ett "Kom dååå!" - också något jag bär kvar i mig som en förlängning på farmor Sagas sätt att be oss sätta oss till bords.

Så, hej då! Hee bara jaag och jag undrar om ni i er familj har helt egna bevingade ord och uttryck?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar