Jag fick en fin komplimang av Marica i det förra inlägget.
Min ovana trogen tänkte jag dra till med något "nå, vad är det nu för speciellt med mig då...", men jag hann hejda mig! Jag tackade i stället för komplimangen (det är artigt att tacka och inte börja svamla om något annat) och sen försökte jag återgälda en komplimang i samma veva.
Nu bestämde jag mig, om och då jag får en komplimang häröver, så tänker jag inte börja stamma och hymla, jag tänker tacka och ta emot. Det är ju inte så ofta man får höra fina saker om sig själv, så det gäller ju att njuta av stunden.
Samtidigt tänkte jag passa på att dela ut lite fler komplimanger, även om jag inte tycker att jag är speciellt sparsådd.
Komplimanger är till för att njutas av!! men jag har själv lite svårt för att ta emot dem ibland, man måste kanske öva sig helt enklet.:)
SvaraRadera