Fosterbarn och familjeliv

Radio Vegas program "Familjeliv" kommer att ta upp fosterfamiljefrågan i morgon.

På Familjelivs FB-sida ställer redaktionen en fråga:

Familjeliv undrar varför det är så stor brist på fosterföräldrar! Varför har vi inte hjärta och rum för barn som inte har ett hem och en familj?

Jag finner det lite trist att frågan (i medier) oftast ställs just såhär. Lite färgat. Med en liten nyans av skuldbeläggande.

Det är sant, det finns alldeles för många barn som inte kan växa upp i det egna hemmet. Det är sant att det finns alldeles för många barn som tvingas bo på barnhem (som ofta är en mycket, mycket bättre plats än det egna hemmet). Det är delvis sant att det är alldeles för få familjer som öppnar sitt hem för "andras barn".

Men, det är ju fortfarande inte så att det tar ett telefonsamtal för att få bli och vara fosterförälder. I vårt fall var vi tvungna att gå en lång utbildning, vika ut vårt privatliv totalt för oss främmande människor, vi var tvungna att redogöra för allt från inkomster till sexliv till släktträd. Jag har skrivit ett långt inlägg om det här tidigare - och vill fortfarande konstatera att jag skulle göra allt en gång och tusen gånger till.

Men, det är fortfarande inte så lätt som det ibland ser ut i tidningen, eller låter på radion.