Stället jag jobbade på

Jag måste bara säga det, att X3M, nog är en fin kanal.

Den nya morgonen, Succémorgon, låter bra. Det är roligt att märka att kanalen också spelar en massa bra låtar som en mogen kvinna (jaja, skratta bara) som jag känner igen.

Och alla fina kampanjer de inte bara idéar, utan också drar igång. Trots att kanalen(s medarbetare) ofta beskylls (orättvist) för att bara sitta och ha roligt för sig själva på radion, så är det få som kan stoltsera med fyndigheter som "konvertera till finlandssvensk" samt "Mitt Finland kommer i alla färger" som bland annat Pia Ingström på Husis skrivit om.

Sist men inte minst, det är otroligt fina människor som samlats på en och samma arbetsplats, finisar!

Svenskfinlands Martha Stewart

Jag vet att jag bara inbillar mig, men jag har fått så mycket feedback på och tack för receptet på citronpajen, att det känns som om halva Svenskfinland ätit paj de senaste dagarna.

Dustbin update

Det märks att jag är veckovill. Men, jag har för mig att alla överlever trots att jag släpar fram min vanliga skampåle först idag.

Det har varit en bra matvecka, om man med bra är ute efter att slänga så lite mat som möjligt.

Det som åkte i bioavfallet var en halvannan burk ärter. Jag använde lite av dem i någon maträtt som gjordes för den lille, och hittade inte på någon vettig lösning för de överblivna ärterna. Note to self - köp djupfrysta ärter.

Jag kan faktiskt inte erinra mig att jag skulle ha slängt något annat. Det är nästan så jag får lust att rita ett diplom.

Förkylt

Jag vill bara rapportera att dehär två:


...är väldigt förkylda just nu.

Att nysta i härvorna

Egentligen är det inga härvor det handlar om, det handlar mer om mig, mina vänner och relationer.

Jag är inte överdrivet social till vardags, är nästintill sparsmakad i mitt umgänge.

De senaste åren har inte gjort gott för relationerna. Det finns en del riktigt nära vänner som jag givit upp på vägen. Och, för en gångs skull håller en klyscha, det var inte dom, det var jag. Jag kunde inte, orkade inte och ville till slut inte.

Saknaden hinner växa sig stor under år som går. Och, ändå är det ett så svårt steg att ta, att greppa telefonen och fråga om det kunde vara okej att ses. Det är ju inte var och en, som efter årslånga pauser, är beredda att stå med öppen famn i ett varmt välkommen!

Nu, då livet känns långt mer än okej har jag börjat stappla omkring i det sociala livet, också där jag bara lämnat stora svarta hål efter mig.

Idag träffade jag en vän jag senast träffade för långt mer än tre år sedan. Det var underbart och fint. Och, här håller inte klyschan "det kändes som om det var igår vi sågs", nej, det är mycket man skall ta igen efter de år som gått - vet ni hur mycket prat det går åt för att komma ifatt? Mycket.

Men, jag pratar mer än gärna. Och är glad över att jag får chansen.


Typerna på bilden har inte så mycket med inlägget att göra, men, de är kompisar. Och det är huvudsaken.

Ei näin

Vet du hur den korta lyckan ser ut?

Du ställer dig på vågen, efter påsk och valborg, och ser att resultatet ser riktigt fint ut. För att sekunden efter glädjepiken inse att vågen är sönder.

Grymt ös

Ponera att klockan är 0530 och det är festdagen första maj.

Vad är det som händer den tiden i det Nickbyska residenset?

a) man går och lägger sig efter en lång, våt fest?
b) man stiger upp och förbereder brunchen?
c) man vaknar - högst ofrivilligt - för att väckarklockan bestående av cirka nittio centimeter människobarn kräver att få uppmärksamhet?

Jag är tröttare än de flesta andra som på riktigt firat en vild valborg.