onsdag 3 oktober 2012

Hej, samlingspartiet, jag har ett ärende.

Hej på er, bästa samlingspartister. I dag är jag en sådan där samhällsparasit, som lever lattjolajban här hemma, medan ni förser mig och den lille med de pengar ni lätt lagt in på banken.

Jag parasiterar alltså genom att vara hemma med sjukt barn. Eller, "sjukt barn" borde jag kanske skriva. För den lille kanske inte alls är sjuk? Jag kanske bara låtsas att han är sjuk, för att inte vara tvungen att gå på jobb. Eller, "vara tvungen" känner jag mig manad att skriva, för jag tycker faktiskt om att gå till jobbet.

Jag tycker alltså om att gå till jobbet och då måste jag alltså tycka att det är än roligare att vara hemma med det sjuka barnet. För det är ju väldigt roligt med sjuka barn, eller hur?

Fördelen med sjukt barn är att man får en extra pyjamasdag, man kan dricka sin latte i lugn och ro medan man bläddrar i inredningstidningarna och njuter av värmen doftljusen sprider. Samtidigt som nagellacket torkar kan man titta bort de där sparade tv-programmen som man aldrig annars hinner med trots att man jobbar så lite man kan.

För det är ju så himla lätt att vara hemma med sjukt barn. Rena semestern, klart jag kan använda det frikortet de dagar jag inte har lust eller ork att gå på jobb.

Hur det påverkar medarbetare och kolleger att jag inte går på jobb, att jag är "hemma med sjukt barn", det skall jag väl inte tänka på då jag tagit ut min rätt till lata dagar i vardagen?

Nej vet ni vad, ni som står bakom det här fantastiska förslaget. Jag skulle betala extra bara för att inte behöva vara tvungen att svälja mitt hjärta var gång det åker upp i halsen över oro för den lille. Den oro, känslan att leva med hjärtat utanför kroppen, rädslan över att det skall vara allvarligt, rädslan över att förlora honom, att se honom sjuk. Skulle jag ens kunna fejka det, bara för att ta lite ledigt?

Alla gånger ser jag hellre att han är frisk, kan gå på dagis - jaja, han går på dagis så att jag skall kunna jobba - så att jag kan, just det, jobba.

Annars skulle jag säga att jag kan byta med er bums på momangen, att ni som står bakom förslaget, kan komma hit fast genast och ta hand om det sjuka barnet. Men, jag är osäker, eller nej, jag är faktiskt helt säker, jag vill nog inte att personer som ni skall ta hand om mitt barn.

8 kommentarer:

  1. En tanke som slog mig. Låt oss säga att samlingspartiets idé sku gå igenom. Skulle det inte leda till att fördelningen mellan sjukdagarna sku bli ojämnare. Om man förlorar i lön så sku det ju löna sig för ena föräldern att ta hela potten och inte dela på frånvarodagarna. Balansen sku säkert bli sämre. O i många fall skulle den med bättre lön gå på jobb.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och den med bättre lön är väl fortfarande i många fall mannen i huset - i de hushåll där det är en kvinna och man som delar på föräldraskapet. Om kvinnan då väljer att eller tvingas stanna hemma, så kan det här väl inte på något sätt jämna ut kvinnans möjlighet till lika rätt till karriär / framgång / ja, arbete.

      Radera
  2. Men det är väl inte ett så himlastormande negativt förslag att EN dag av sjukledigheten skulle vara oavlönad? Det kan man väl ta om man ändå har ett jobb! Det handlar ju om att hitta lösningar att spara pengar på, för att inte behöva montera ner servicen som vi byggt upp välfärdssamhället på. Och att till en viss del motarbeta sådana som lättvindigt tar ut en sjukdag helt på fusk. För såna finns ändå fast du och jag förstås inte är såna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lotta, det är inte himlastormande negativt, nej. I synnerhet inte för mig och oss som har så att vi klarar oss åtminstone. Det jag reagerar på är främst hungern att hitta på glada avstickare till förslaget. Det jag främst avser i mitt inlägg, är förslaget på att föräldrar som är hemma med sjukt barn också skall stå för självrisken - för att vi luras så mycket.
      Än en gång, vill någon att jag skall avstå min lön då mitt barn är sjukt, så har jag så att jag klarar mig. Jag prioriterar mitt barn för att jag kan. Men, gör jag det så vill jag inte göra det för att det påstås att så många föräldrar sportar med att skylla på sjuka barn då de vill ta ledigt en dag eller två.

      Radera
  3. ... det är för övrigt bara i vissa nordeuropeiska länder som det är kutym med avlönade sjukdagar...

    SvaraRadera
  4. Micaela, jag håller med dig till tusen procent. Minst.

    SvaraRadera
  5. Eftersom jag inte ens bor i landet och bara följt med debatten med ett halvt öga borde jag inte uttala mej men är inte risken överhängande att det kommer att finnas sjuka barn på dagis?

    SvaraRadera