tisdag 5 juni 2012

Det är ett halsband, inte ett ok

Ni har säkert sett och läst att det blåste upp en glad liten storm hos Linn, det då Linn vågade sig på ämnet barn utan begränsningar.

Och om halsbandet den lille hade på sig morgonen. Det är ju inte så att jag tvingar in smyckesskrinet under näsan på den lille och tvingar honom att välja åtminstone två dyrgripar han måste ha på sig hela dagen.

Nä. Den lille konstaterar att mamma har smycken, det ser fint ut, han vill också ha. Varför skulle jag säga nej? För att pojkar inte använder smycken?

Duden är drygt två år. Klart han skall använda smycken om han vill.

Det som smärtar mig, det har inget med dagispersonal att göra, det har inget med mina ampra försök att få honom att bli flicka - för det försöker jag inte, det som smärtar mig, det är det att den lille snart kommer att inse att det är fel. Att han är fel.

Att det han tycker är fint, är inte lämpligt för honom att bära. Det är olämpligt på grund av orsaker som han är alldeles för liten att förstå. Det han kommer att höra är ett nej. Och det han tyvärr kommer att uppfatta är spe.

Äh, jag som är gammal som gatan kan inte fatta varför en snubbe på dryga två inte skall få bära smycken om han tycker det är snyggt.

1 kommentar:

  1. Min snubbe som är 34 år bär också smycken. Både utsmyckningar som inte går bort (tatueringar) och utsmyckningar man kan ta bort till natten (klockor, halsband, armband)...ja, han smyckar sig nog mycket mera än vad jag (som är kvinna!) gör ;)

    Våra flickor trär lika ofta pärlarmband till honom som till mig...och det är nog han som använder armbanden mest.

    SvaraRadera