Vi var och hälsade på på den lilles dagis idag. Vi träffade personalen, en del barn och utrymmen som den lille kommer att hänga med och på från och med augusti.
Det gick bra. Jag klarade det första kritiska steget - jag började inte lipa då vi steg över tröskeln. Nej, jag är inte så hysterisk över den lilles dagisdebut, egentligen tar jag det rätt piano (ännu), men det lär hända, att mammor och pappor tycker att redan den första träffen känns så svår att de fäller tårar.
Den lille tyckte att det var rätt kul, han hittade rätt fort en del prylar som han tycker väldigt mycket om, ge honom en spis och en dockvagn och han är glad. Att sitta och prata tyckte han var tråkigt, så då vi avrundade samtalet tog han glatt föreståndarinnans hand och gick ner för trapporna med henne.
Kul. Det kändes väldigt bra idag. Vi får se hur det känns i augusti. Vi har all tid i världen att skola in den lille, hans pappa är föräldraledig mer än en månad efter debuten så, månne de inte hinner lära sig.
Ohoj, arbetsplats! Kan inte jag också få en dag då jag först bekantar mig med arbetsplatsen? Sen kan jag komma och äta frukost i några dagar, sen kan jag vara med om en del utelekar och lunch smakar alltid. Jag kan tupplura också. Så kör vi så i en månad eller två? Ok?
Jag har alltid tyckt att tupplur på jobbet hör till de mänskliga rättigheterna och är något som befrämjar arbetet, orken, trivseln, allt. Har försökt få igenom ett slafrum i alla omgångar av flytt från ett hus/en del av ett hus till annat. Men sidu nä. Alltid finns det någo som är viktigare att använda ett ynka rum till. Kan inte du försöka nu när du återvänder - och jag är borta?
SvaraRaderaChristine
Vilorummen är ju de första som åker då det omorganiseras på jobbet, Då jag var gravid, och definitivt borde ha sovit på dagen för att orka, då var jag tvungen att ha siesta i bilen på gården,,,
SvaraRaderaDet fina med att jobba på dagis är att man kan sova lite i smyg när barnen vilar.
SvaraRadera