måndag 30 april 2012

Den icke-önskade klassikern

Det hände sig att jag kallade hen för hon, trots att hen var en han.

Naturligtvis blev jag förlägen, så där som man blir då man tar fel och övergick till att kalla barnet för hen.

Jag vet att det inte är eller gör någon skillnad, men, det lättar lite då jag vet att den äldre personen som var i det lilla barnets sällskap kallade barnet vid ett flicknamn.

4 kommentarer:

  1. Vetdu, våra har blivit kallade för flickor så många gånger att jag slutade bry mig för länge sedan. :) Nuförtiden sku kanske åttaåringen bli lite sur på liknande men som yngre tror jag nog inte han tog skada.

    SvaraRadera
  2. Melli, ja, det händer den lille också - mer än ofta! Jag är, jag tror jag berättade det någon gång, förtjust i att personer ibland tror att den lille är en flicka (för då har jag lyckats i det icketypiska påklädandets roll, tycker jag)!

    Jag tror att jag mest reagerade på att jag - också på grund av namnet - bara antog att barnet var en flicka och fortsatte pladdra på just så.

    SvaraRadera
  3. Mer en regel här att vår 3-åring blir tagen för flicka:)

    SvaraRadera
  4. Nu blir jag lite nyfiken på namnet. ;)

    SvaraRadera