Minne, jag har tappat mitt minne

Eller, har jag?

Alla andra gjorde bokslut redan i fjol, med inte Micaela för hon började vela.

Velade och velade, jag har väl helt enkelt inte haft tid att sätta mig ner och gå genom bloggen, eller andra anteckningar heller dör den delen. Så, jag designar min helt egen genomgång, jag tager det jag hafver och nämner det jag på något sätt lyckas minnas. I en oerhörd kronologisk ordning till en början:

JANUARI
Jag var alldeles knasuppspelt för att vi fick adoptera den lille. Januari gick åt till att skyffla ihop nya papper åt den kortaste familjemedlemmen. Det samtidigt som adoptionen också innebar att året fick en helt ny plan, min återgång i arbetslivet sköts upp och dagisar och sådant fick ligga på is i några månader. Drog igång sluta slänga mat-kampanjen.

FEBRUARI
Vi firade ett år som familj med barn. Det var fortfarande sådär tokunderligt fint att vi är en barnfamilj.

MARS
KRÄKSJUKA! I kid you not, det var det lilla argt brinnande helvetet på jorden. På hjul dessutom, för vi förflyttade oss 300 km mitt under kräkattackerna. Den lille lyckades kräkdemolera en hel släkt (mannens sida, obs!) och vi själva låg hemma som uppstoppade, likbleka surströmmingar. Uh, döden, döden.

APRIL
Att vi överlevde - och blev smala för några dagar - det firade vi genom att åka till Berlin. Berlin - och sällskapet! - var fortfarande bäst! Jag planerade lite för en återgång i arbetslivet och min man planerade det motsatta.

MAJ
Då den lille nu var en utomordentlig turist, så var det ju lika bra att fortsätta, vi tog en tur till Köpenhamn. Med svärföräldrar i bagaget, det ni! Köpenhamn var kallt och fantastiskt fint. Vi planterade en Tivoliskräck utan like i den lille. Det var ett misstag, jag lovar.

JUNI
Tre månaders zusammen-semester inleddes. Jag inledde semestern och min man blev föräldraledig. Det blev ett saligt hängande på landet. Vid midsommar slogs det fast att jag börjar jobba i augusti. Vi donade ett grönsaksland utan like.

JULI
Fortfarande sommar. I efterhand känns det som om solen sken konstant och jag bar på en pikuliten ångest. Inte så mycket för att jag skulle börja jobba, men för att vi skulle sätta den lille på dagis. Vi upptäckte badstranden. Samt att den lille inte hade någon som helst respekt för vatten.

AUGUSTI
Den lille tyckte dagis var kul. Så länge någon av föräldrarna var med. Jag började hänga på jobbet. Eller, jag flöt mest omkring. Sabbade arbetsdagarna för mina forna kolleger. Månaden avrundades med att den lille firade sin andra födelsedag.

SEPTEMBER
Också mannen återgick i arbetet. Innebar heldag på dagis för den lille. Den lille, som tidigare varit frisk som en nötkärna (minus kaskadkräket i våras) inledde sjukdomskarusellen i form av akuta endagsfeberattacker. Jag minns speciellt en dag på jobbet - jag satt i ett inte göra, på ett kalt rum, utan någon som helst koppling till något och undrade vad i all sin dagar hade hänt. Just den dagen fick jag bita mig rätt hårt i läppen för att inte gråta. Känslan av att vara på helt fel ställe, på grund av helt fel saker, var så otroligt tung. Men, det ordnade ju sig. Till min förvåning ringde telefonen och i all hemlighet inleddes processen som ledde till ett nytt jobb.

OKTOBER
Och nyheten om det jobbet, den lanserades i oktober. Som jag annars inte minns så mycket av. Under hösten - också i oktober - har den lille lärt sig prata. Hans kunskaper i de båda inhemska är så otroligt underhållande.

NOVEMBER
Först firade jag in mig själv på ett nytt jobb och sedan firade jag min födelsedag. Jag insåg också att jag kommer att fira en stor del av mina arbetsdagar på landsvägen.

DECEMBER
Oj. Mycket jobb. Och varierande uppgifter. Allt från tal inför krigsveteraner till kröning av lucior. Många saker att lära mig, många nya människor. Mycket roligt. En andra jul med den lille - Brandman Sam och hans bil var en favorit i julklappssäcken. Alltså, det var den lilles favorit. Själv fick jag en underbar klänning som jag bara väntar på att få inviga.

Se oli sitten siinä. Det är försvinnande få saker jag minns såhär då jag rabblar upp allt ur minnet. Men, trots att detaljerna är få, så är det ändå ett år jag kommer att minnas med gläjde och kärlek. Samtidigt vill jag passa på att tacka er alla som hänger med och läser, ni är bäst och finast.