Jag går tillbaka till inlägget jag skrev om avund igår.
Jag vet inte om det är fråga om telepati eller vad det är, men jag fick ett meddelande av en av familjemedlemmarna i familjen i fråga igår. Ett enkelt, mycket vackert meddelande uti vilket jag fick ett tack för att jag vågade fråga hur det stod till i just rätt ögonblick.
Trots att alla mynt har åtminstone två sidor, så just i det här fallet fick jag ett tack för att jag vågade säga det ingen annan hade sagt. Det självklara att man inte måste vara tillsammans om det inte går och ett minst lika enkelt "det är klart att du klarar dig".
Det här som en påminnelse för mig själv, om någon ser ut att vara låg, våga fråga hur det står till.
Åååh, världens viktigaste fråga har utmaningarna i mitt liv lärt mig. Inte mera svår för mig att ställa, inte när jag vet hur ont det kan göra i en människosjäl. Hur mycket man kan behöva nån som frågar lite, nån som bryr sig. Och gällande avund är håller jag helt med ditt inlägg om ämnet. Det är sist och slutligen så förbaskat lite vi vet om andra mänskors verklighet.
SvaraRaderaEnsamma mamman - ja, det konstigt det här. Hur man kan dra sig för att fråga något så enkelt som hur någon har det. Jag försöker lita på magkänslan, och våga "lägga mig i", då jag tror att någon kan behöva ett öra.
SvaraRadera