Ni har förstås tuggat naglarna av er, i ren och skär förtvivlan över att ni inte fått besked. Besked om vilket språk den lille bamlar nuförtiden.
(Den lille fick stå ut med att höra mig mala på i svenska i ett och ett halvt år, sen var det en väldigt tvåspråkig sommar och nu i höst inledde den lille eran på dagis, ett finskspråkigt dagis.)
Språkligt är det på finska den lille öser ur sig nya ord just nu. Det är allt från kaikki autot mukaan till tämä on väärinpäin. Och så en massa saker och ord jag inte ens förstår. Tala om att man känner sig ute, de har helt egna grejer för sig på dagiset och det är ett detektivarbete att få reda på allt den lille har på hjärtat.
Basspråket, främst mellan den lille och mig, är fortfarande svenska. Basspråk som i att det är de mest använda orden, mat, mjölk, pottan och sådant som fortfarande främst trillar ur den lille på svenska.
Vill man titta på det här med tråkiga ögon, så är svenskan just nu allt det vardagliga och finskan står för allt det nya och roliga (herrejösses, jag blir fortfarande salig och tårögd då den lille pratar något nytt eller kombinerar kul).
Diskussionerna, då alla tre är hemma, blir rätt långa. Oftast går allt enligt svenska-finska-svenska-finska. Sen har jag blivit en hejare på att översätta barnböcker unterwegs, vill jag tillägga.
Jag har hållit hårt på att tala svenska med barnen och fadern till de 2 yngsta har talat finska. Sinsemellan talar vi blandat men kanske för det mesta ändå svenska. Har valt att sätta barnen i svenska dagis för räknar med att det är jag som gör skolarbeten med dem i senare skede så skolan kommer att bli svensk. Dessutom förlitar jag mig så starkt på att deras fisnka automatiskt kommer att vara stark så vill se till de har en stark svenska i baggaget istället. Aino talade endast svenska ända tills hon va 3 år. Hon förstod precis allt vad som sades till henne på finska men svarade alltid på svenska. Var i Joensuu den sommaren och hon ble arg då kompisarna i lekparken inte svarade på hennes frågor. Förklarade de inte förstår svenska. "nåh, du sku ha sagt geanst" svarade hon mig, tittade på kompisarna och förklade på ren finska det hon sagt på svenska... Efter det talar hon nu båda och de kommer lika mycket nytt på bägge språkena hela tiden. Atte som blir 3 till julen har sedan å sin sida genast från början talat finska med pappa, svenska med mamma. MEN inressanta är att då han leker ensam hemma talar hans finska :) Han och Ain talar ibland svenska och ibland finska. Aldrig i samma mening men en dag talar de svenska och den andra finska. Atte urskiljer genast vem talar finska och vem svenska och DET fascinerar mig alla gånger hur han bara byter. Och killen är ändå så liten. Äldre ungarna Lisa/Emma hade ju svenska/engelska som sina hemspråk och länge efter att vi skiljd oss (jag och deras far) talade alltid flickorna engelska då de lekte tillsammans. Nu klarar de sig utmärkt på alal 3 språk. / Carola
SvaraRadera