torsdag 17 november 2011

Ett kategoriskt nej

Jag tycker själv att jag är typen som tycker att män och kvinnor kan och skall göra samma saker. Att det inte finns flickgöromål och pojkgöromål.

Men, det finns en sak jag kategoriskt nekar. Ni vet situationen då en sal full med för varandra obekanta personer i något skede skall delas in i grupper, för grupparbete. I det skede en man, eller männen i gruppen tittar på mig och säger "du kan väl göra anteckningar, du som är kvinna har ju så fin handstil" - då ser jag rött en stund och säger kategoriskt nej.

Och ger mig inte. I stället brukar jag ta ledarskapet i vacker hand och delegera skrivuppgiften åt en man i gruppen.

5 kommentarer:

  1. Grattis! På samma sätt vägrar jag kategoriskt vara den som häller upp kaffe åt männen på mötena. (Jobbar mest med män faktiskt.) Det kan ta en stund men de brukar till slut hiffa att de måste servera sig själva. Och mig.

    SvaraRadera
  2. En gång var jag med på ett arbetsgruppsmöte. Första gången hade ordförandemannen fört bok över åsikterna. Andra gången tyckte han att jag kunde göra det. Det skulle jag ju ha kunnat göra, men jag ställde ändå frågan varför han inte själv kunde. "FÖR ATT JAG JU SKALL TÄNKA" var svaret. Milda makaroner... (Nej, jag skrev VERKLIGEN inget protokoll den gången!!)

    SvaraRadera
  3. Hahahahaaa!!! Tack Neppe för dagens bästa skratt! Helt otroligt.

    SvaraRadera
  4. En gång på 70-talet;ensam kvinna på möte med 25 gubbar. Vid kaffedags förstod jag inga antydningar. Det blev inte jag som serverade kaffet.
    Modell -29

    SvaraRadera