onsdag 16 november 2011

Är du sur, eller?

Ni kanske trodde att jag blev så bestört över nomineringarna till Bloggpriset att jag loggade ut, slutade blogga?

Nej, absolut inte, tvärtom! Jag tycker (som om någon nu skulle vara intresserad av vad jag tycker) att juryn har gjort ett gott jobb, åtminstone ser listorna väldigt fina ut i mina ögon. Bred variation, stora bloggar, små bloggar, bekanta bloggar och helt nya bekantskaper - det skall bli väldigt roligt att följa med prisutdelningen.

En sak jag funderade på just innan jag somnade igår, en sak som inte alls hänger ihop med bloggar och nomineringar, är namngivning och dop. Eller, för att vara mer specifik, namn på barn.

En relativt ny trend (är den ny, det vet jag inte) verkar vara att det är grymt hemligt vad barnet kommer att heta. Att namnet absolut inte får läcka innan det är dags för de officiella ceremonierna. Jag undrar varför det blivit på detta viset? Vet någon?

Tanken slog mig just igår, för att jag var med om det fräscha "äh, men ni vill kanske veta vad barnet kommer att heta?" - och det har verkligen inte hänt på länge. Nuförtiden till och med drar jag mig för att fråga om föräldrarna har några tankar kring namnet, det för att jag är så van med en himlande blick och ett hummande om att det berättas först vid själva namngivningen.

Än en sak som är lätt med telefonbarn, de heter nu vad de heter då de anländer.

14 kommentarer:

  1. Jag förstår inte heller detdär hemlighetsmakeriet. Vi väntade tills babyn fötts, sen meddelade vi att Lykke anlänt!

    SvaraRadera
  2. Ja, det är lustigt. Så fort vi själva bestämt oss, har vi nog öppet pratat om bebin med namn ;)
    Är det hemligt så tycker jag att man omedvetet väntar sig ett riktigt speciellt namn sen. Det blur liksom lite "press" på.

    Fast o andra sidan, har det månne vänt nu, hemlighetstrenden, för i höst har jag fått flera meddelanden där man i BB-meddelandet redan sagt vad babyn ska heta?

    SvaraRadera
  3. Det bottnar sej egentligen en gammal vidskeplighet. Man vill inte säga barnets namn högt före dopet så att inte djävulen kan locka barnet till sej.

    Tycker att det blivit allt vanligare att man berättar namnet före dopet.

    SvaraRadera
  4. Oca - tack för infon, jag visste inte att det fanns en orsak till hemlighetsmakeriet. Tack! Än en gång lärde jag mig något nytt via bloggen. Det är otroligt!

    Min bekantskapskrets tycks inte heller ha vetat om det här tidigare - de barn (eller föräldrar) jag känner, de var betydligt mer slapphänta tidigare med att läcka namnet i förväg.

    SvaraRadera
  5. Vi har nog berättat genast då vi själva visste vad det skulle heta. Problemet med andra barnet var just att vi inte visste... Telefonbarn har helt tydligt sina fördelar!

    SvaraRadera
  6. Har nog berättat före dopet. Så fort vi varit överens med gubben ;)

    SvaraRadera
  7. Nu måste jag nog komma med en liten protest. Hur länge har inte jag och många andra läst din blogg, över ett år, och inte vet namnet på ditt eget barn fast han inte precis nyfödd.

    Men inte kan man ju fråga heller på en blogg, vad har jag med det att göra, och du har dina orsaker att hålla det utom bloggen, av säkerhets-/integritestskäl kan jag tänka mig. Men klart att man (jag) är nyfiken ändå.

    SvaraRadera
  8. Vår sons namn var hemligt för oss med den första månaden ;-) När vi väl hade bestämt oss var det självklart för oss att använda namnet och inte vänta 2 månader till dopet!

    SvaraRadera
  9. Popcorn! Det var faktiskt en sak jag funderade på då jag skrev inlägget, att jag inte nämnt den lilles namn i bloggen. Det har gamla anor, då när jag började blogga, så var den lille fosterbarn hos oss, och då är dealen den att man som fosterförälder skall låta barnet vara så anonymt som möjligt i alla tillfällen. Och det har av farten hängt kvar, trots att den lille nuförtiden också juridiskt sett är "vår".

    I och med att mitt inlägg egentligen handlade om något annat, så lät jag bli att dra in den lille i det här, men, är ju glad och överraskad över att den lilles namn väcker nyfikenhet. En del av läsarna vet vad den lille heter - men hur är det med er andra, är ni nyfikna? Det är jag i alla fall - vad skulle ni gissa att den lille kunde heta (inte sabba nu, ni som vet vad den korte heter!)?

    SvaraRadera
  10. Jag förstår inte heller det där med att hålla namnet hemligt så länge. I sydeuropa bör man "registrera" sina barn hos myndigheterna inom tre dagar från att det har fötts, så där är det omöjligt att vänta så länge som vissa här :)

    SvaraRadera
  11. Jag är nyfiken på namnet!

    SvaraRadera
  12. Jag är nyfiken. Gissar på Kimmo eller Alf.

    Då det gäller mina egna barns hemlighetsmakeri till dopet, nå, inte så länge, men ändå. Så handlar det mest om att jag velat smaka på namnet ordentligt först. Att vara säker på att det är rätt och inte bli påverkad av folk som tycker namnet är obrukbart.

    Det hände mina föräldrar nämligen. Inte då det gäller mig(eftersom namnet sades först vid dopet, åtminstone en lär ha hängt läpp över det), men syrran. Syrrans namn hade mamma avslöjat åt min mommo som sade att det bara är pigor som heter så. Och då fick hon sen ett annat namn i stället. Dumt. Att lägga sig i, alltså.

    SvaraRadera
  13. Vi har helt enkelt inte kunnat bestämma oss i tid innan namngivningsfesten, så har inte haft nåt att berätta.
    Lite rädd just för motkommenarer har jag också varit, att "är du nu heeelt säker?!", mina släktingar har en tendens att få mig att skämmas för det fjuttigaste. :/ Såhär har det varit klappat och klart och ingen har väl täckats klaga. ;)
    Jag är nyfiken på den kortas namn. :) Eelis, Veeti eller kanske Miika. Nej, ingen aning!

    SvaraRadera
  14. Eetu. Det tycker jag är ett namn på en liten ljushårig (lite blyg) kille. Jag har bara en aning om att han är lite blyg. Men egentligen har ju inte Shortys namn så stor skillnad, jag har blivit van med hans bloggnamn :) Och chansen att jag ska träffa honom på riktigt är rätt liten, så Shorty går nog bra för mig :)

    SvaraRadera