måndag 2 juni 2014

Bluffen

Det kommer att ta ett tag innan hela resan till Kina sjunker in, innan jag och vi förstår vad som egentligen hände. Men vill ändå skriva några rader redan nu, bara för att.

Det är ju inte precis första gången vi gör också en fysisk resa för att få ett barn. Vi är vältränade, processen för att få adoptera är en lång skola. Jag har pratat med och om adoption i offentligheten, jag har erfarenhet och jag har haft lyckan att få prata med många som gjort samma långa resa som vi gjorde.

Jag är rationell, jag går inte i taket av småsaker, jag vet hur jag reagerar, varför jag gör det och brukar veta vad det beror på att jag känner på det ena eller det andra sättet.

Redan i Kina tänkte jag det, "i teorin ja, biatch".

För det är en sak att vara förberedd och tro att man är förberedd på att man inte kan vara förberedd. Det är en annan sak att vara på plats och ställe och uppleva det här helt själv.

Bara situationen. Att efter att ha förberett sig, bekantat sig med sitt barn via papper och något fotografi och sedan, bang, sitta i ett av de otaliga kinesiska kontor man får sitta på och se att det barn man dittills bara sett på bild, bärs in i rummet, tas fram till dig och sätts i din famn. Och allt det som händer efter det.

En sådan berg- och dalbana. En sådan jädrans berg- och dalbana.

Så, man är liksom tvungen att nu och då stiga ur sig själv och konstatera det. Att man inte hade någon aning om vad som väntade. Att det inte går att förbereda sig. På känslorna. På reaktionerna på alla och allas känslor. Det är bara att åka med.

Aldrig har jag längtat hem som jag gjorde under denna resa. Någon form av primalreaktion, "bara vi kommer hem och kommer igång med vårt liv."

Nu är vi hemma, tvåbarnsfamiljen. Och som ni ser, så är det stundom rätt så piano.

9 kommentarer:

  1. Jag blir så varm i hjärtat när jag ser den bilden.

    SvaraRadera
  2. Men är det inte fantastiskt ändå, att det är så världsomväldande att få bli förälder till ett barn!

    SvaraRadera
  3. GRATTIS TILL BARNET!!! Jag är så innerligt glad för er skull!

    SvaraRadera
  4. Grattis! Och grattis en gång till!!!
    Jag hade inte hängt med på att det faktiskt var så nära i tiden. Och nu sitter jag här på jobbet och gråter över ditt inlägg. Snörvel!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det var så här nära, vi blev också själva lite överrumplade. Och är det än i dag!

      Radera
  5. Ojoj, här sitter jag vaken mitt i natten och bara MÅSTE skriva en rad eller två. Otroligt. Så spännande och totalt knasigt, att åka iväg md ett barn och komma hem med två. Det är inte lätt för någon, men säkert mycket mer konstigt då barnet inte klämts ur en själv. Hur gammal är den lilla, hur har det lilla paketet tagit emot er och det nya landet? Ojoj. Är så nyfiken och glad för er skull! Hiskelit massor med grattisar till er fyrapersonersfamilj!! O en varm kram till dig på det!!

    SvaraRadera