Att bli och vara storebror

Vet ni, redan att åka från Nickby till Kina, det är en grej i sig själv. Redan under resan till Shanghai fick storebror beröm av ett par paranta franska damer, det för att han var en så ypperlig resenär. Läs; han satt stilla, rätt tyst och underhöll sig själv under hela flygresan.

Och han var en kämpe under hela resan. En sådan kämpe att mitt hjärta höll på att brista, han var tapperheten själv. Det trots och tack vare att också hela hans värld åkte upp och ner, på andra sidan jordklotet.

Lillebror har han tagit emot med, ja, armarna längs sidan. Han är typen som blir varm i kläderna först efter en tid, men redan i Kina gjorde han mycket och allt för att lillebror skulle vara med i lekar och annat. I små detaljer, som i tröst, i en lockan till skratt visar storebror sina finaste sidor. Och lillebror uppskattar det, vi uppskattar det. Väl här hemma så har det inte varit någon frågan om att inte dela, rum, leksaker och tid med lillebror.

Han är en fantastiskt fin storebror.

Och vi försöker tacka, så där i smyg, utan att överdriva, genom att se till att han, storebror, får egentid med oss. Antingen med den ena föräldern eller båda. Försöker få till så mycket "vanligt" som möjligt, lek med kompisar han saknat under sin resa, rutiner som fanns redan före lillebror kom. Och storebror, han verkar ha landat i vardagen. Är sitt vanliga underbara jag.