Gusså ni är ljuvliga!

Ni är bara bäst! Ni är bäst då man är glad och ni är lika bäst då man är det motsatta!

Tack, ett tack som kommer direkt från de innersta delarna av hjärtat. Tack för alla hurrarop, tack för alla gratulationer och tack för alla de hälsningar vi fick i går. Det sägs ibland att den som får barn någon annan väg än den biologiska, den kan inte alla gånger vänta sig att få gratulationer i samma mängd och i lika glada tjut som de som lyckas göra sina barn själva - men, det stämmer inte i fråga om mig och oss. Inte med er som vänner, jag känner mig väldigt lyckligt lottad, på många olika sätt.

Det finns så mycket jag vill skriva om det här, alltså inte om gratulationer i sig, men om den här resan vi nu skall bege oss på. Och jag fick minst lika många nya uppslag under gårdagen i alla era kommentarer, frågor och hälsningar.

Skriva, om jag vågade mig på en vild gissning på vad det är som skiljer det här sättet att få barn från det biologiska sättet, så skulle jag tro att det handlar om att skriva. Fylla i papper och blanketter. Inser ju att man måste fylla i papper också då man själv gjort barnet, det handlar i vårt fall bara om en annan sort av blanketter. Vi satt under kvällen och fyllde i visumansökningar, en Schengenansökan, en reseplan för våra veckor i Kina, samt surfade runt för att komma till och från Kina på något vettigt sätt, vettigt som i så billigt som möjligt.

Jag och vi fick ett världens bästa tips inför vår resa, av en sexåring som också varit med om en liknande resa:

Då barn härjar så lönar det sig inte att drabbas av panik. Barn ska härja, det är en del av deras lekar. Då man härjat färdigt kan man krypa upp i mammas famn och så lugnar allt ner sig.

Visa ord. Ska försöka komma ihåg dem.