fredag 11 oktober 2013

Så kommer Döden

...och stryker varsamt med sin varma hand över varm och skrynklig kind. Och tar i hand den som kallat på Döden i dagar redan, bett om att få komma i land, meddelat att han är färdig med jordelivet. Bett om att få komma hem till den Gud han tror på, klar med de bestyr som vi levande sysselsätter oss med.

Och Döden kom, strök med varsam hand över älskade farfar Toivos kind och Toivo, han valde dörr och finns inte längre bland oss. Farfar Toivo, med det hesa skrattet pockandes på, den finurliga glimten i ögat, klar och tydlig, valde väg, valde den himmelska.

Det är naturligt och klockan var slagen. Kan inte protestera mot naturen, Döden och farfar Toivos sista önskan, men ändå. Min trygghet, min klippa, du som alltid hade en famn. Min oas i allt det som var oreda, oordning och blåst, min älskade farfar. Du som alltid älskade mig.

Du kommer att fattas mig. Du kommer att fattas mig oändligt.

Och du, Döden, var god med honom. Han var bland de finaste. Se till att du tar väl hand om honom.

11 kommentarer:

  1. Herregud vad vackert! Tårarna rinner. Kärlek till dig och de dina! <3

    SvaraRadera
  2. Åh, vilken kärlek, så svårt med sorg och avsked i stor kärlek,
    kram!

    SvaraRadera
  3. Stor kram till dig! Toivo låter som en fin man, som min morfar som gick bort redan innan mellansonen hann födas.. :( styrka i sorgen, fast det känns tungt.
    Så känner jag att jag behöver ringa lite släktingar imorgon..medan de ännu finns.

    SvaraRadera
  4. Beklagar. Vackra ord och tankar. Styrka i sorgen.

    Mippe

    SvaraRadera
  5. Beklagar! Varma tankar skickar vi åt dig och de dina.

    SvaraRadera
  6. Mina kondoleanser. Vackert skrivet.

    SvaraRadera
  7. Så fint du skriver, blev också väldigt rörd av din text. Kram och styrka till er!

    SvaraRadera
  8. Jag beklagar sorgen. Så vackert du skriver. Så oändligt vackert. Många varma, långa kramar. Vilket år du haft...

    SvaraRadera