Igår firade vi dagen "Shorty har varit hos oss i ett halvt år". Eller firade och firade, det var den dagen igår.
Sex månader. Sex månader av hisnande lycka, himlastormande kärlek och, äntligen en känsla av att vara hel. Ett halvt år med världens underbaraste barn. Ett barn som kom hit som en bebis och som nu är en liten pojke.
Sex månader har gett Shorty sju tänder, ett stå-upp på krumma ben och ett gående längs våra möbler. Det har gett honom rytm i rumpan och det har gett honom ett envist skakande på huvudet då han inte vill äta mer. Det har gett honom en bestämd röst som säger mamma! och det har gett honom ett skratt som gör att hans lilla näsa blir alldeles skrynklig.
Allt detta har han givit också mig och oss - och än så mycket mer.
Det händer fortfarade att jag överväldigas och överraskas av själva tanken på Shorty. Tänk att han finns! Tänk att han bor här hos oss! Tänk att! Då brukar jag gå till hans säng och titta på honom då han sover.
Lilla barn. Som jag väntade. Som jag längtade.
Tack för att du är här.
Så vackert skrivet och grattis!
SvaraRaderaGrattis!
SvaraRaderaAwwwwww... Grattis till det halva året! :)
SvaraRaderaJag är så ömtålig att jag blir rörd. Kom snart på besök så kan vi skåla för halvåret!
SvaraRaderaEller så var det bara väldigt väldigt fint skrivet för här sitter jag också och är lite tårögd...
SvaraRaderaGrattis och ge den fine lille mannen en extra kram från oss!
Åh, vad ni är fina! Tack för gratulationerna, jag lovar att jag skall krama honom så att det knakar (inte på något farligt sätt, dock)!
SvaraRaderaPeps, definitivt träff på kommande! Nu måste vi bara göra oss av med snuban som anlände i natt...
Jag blir alldeles mjuk i hjärtat av sånt här. Grattis till er alla.
SvaraRadera