Jag och Shorty har varit rikigt vilda den här veckan. Vi har varit in till stan två gånger. TVÅ gånger.
Stan är som den är, het, bullrig, mycket trafik och många människor. Jag känner mig nervös light då jag är där. Men, det är just människorna som delvis drar oss in till stan ibland. Och jösses, i tisdags då vi var in en sväng, kunde jag kändisbånga alla på en och samma terass. Eller "kändis" och "bånga". Hon som spelar Eeva i Kotikatu (varför känner jag igen henne?), Stefan Lindfors och Aki Kaurismäki var kändisarna. Och jag var inte ute på bång, jag bara råkade gå förbi.
Idag fick jag och Shorty umgås med riktigt (fint!) folk i stan. Tack för träffen och tack för titten och tack för blöjbytarmöjligheten!
Det som är lite fint med stan, det är möjligheten att välja vilken lunchrestaurang som helst bland alla de hundratals som finns (här i Nickby kan du äta antingen ungskorv eller kebab, det finns två, tre "restauranger" att välja mellan). Att kunna gå från café till café och välja det bästa (öh, jag tror att det finns två caféer här i byn?).
Nåväl, stan är stan. Senast vid våra två kyrkor (ja, vi har två! och de står brevid varandra!) känns det skönt att komma hem. Nej, vi bor inte i någondera kyrkan, vi bor på sjukhuset, men, kyrkorna fungerar som milstolpe.
Shorty is playing hazard. Han "går" längs alla möbler. Idag satte han nytt rekord, han vågade släppa taget om vardagsrumsbordet för att kasta sig ut i det okända (han grabbade tag i en av fåtöljerna som står intill bordet). Jag kan också rapportera att Shorty har upptäckt russinet (han skulle ha upptäckt dem tidigare om jag avslöjat var de gömdes). Jag har upptäckt att Shortys mage inte orkar tröska russin (Shorty bajsar hela russin, hur gulligt som helst).
Så, ett första bajsinlägg i bloggen (ja, alltså det första innehållet som också handlade om bajs).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar