Saker du inte vill veta om mig

Oh! Ja! Äntligen någon som är nyfiken på mig! Sonja har bett mig berätta sju hemligheter om mig själv.

Ja! Äntligen får jag skriva om mig själv!

1. Jag har fått Steven Tyler att gråta.

2. Jag har blivit haffad av polisen på grund av min klädsel.

3. Det var jag som öppnade finländarnas ögon för orkestern Kent.

4. En häst har stått på mitt huvud.

5. Jag har blivit kidnappad av Pantera.

6. Jag har testat morfin och jag förstår att människor tycker att det är kul.

7. Jag står ut med mycket, men att känna min egen puls gör mig svimfärdig. Att få mitt blodtryck mätt är bland det värsta jag vet.

Tanken är att jag skall utmana femton bloggare, men jag tror att de flesta redan gjort den här? Jag är dock nyfiken på Stufa, Malin, Fua och Anne!

Vi trotsar dammet i knutarna

Och det gör vi bäst med en rejäl sats blåmusslor i vitt vin och grädde.

En bloggares baksida

Mia har ett fantastiskt förslag som en kommentar på mitt förra inlägg;

Kanske vi alla skulle bidra med en så-här-ser-det-ut-hemma-på-riktigt-bild? Det är kul att inspireras av det som är snyggt, men viktigt att ha koll på verkligheten också!

Jo! Jo! Jo!

Snälla?

Om ni inte är med, så är jag ju tvungen att städa.

Den stora bloggbluffen

Vi bloggare blir nu och då kritiserade för att vi bara visar upp en blank (och falsk) fasad av våra fantastiska liv och prydliga och välstädade hem.

Inte för att jag känner igen mig i det, inte i det blanka i alla fall (nå, inte i det falska heller), men jag vill ändå passa på att visa hur det ser ut hos oss. Sådär på riktigt.





Det är veckotvätt som pågår.

Och hur präktigt låter det inte med veckotvätt? Är jag nu en sådan där som försöker leka präktig hemmafru?

Är du en sucker för gratis grejer?

Jag har en fråga.

Ni vet sådana här små provförpackningar på hudkrämer och schampo och sådant som brukar finnas i veckotidningar - hur gör ni med dem? Pillar ni bort dem, tar vara på dem och använder dem?

Om svaret är ja, har ni någonsin tyckt om produkten så att det lett till ett köp i senare skede?

Jag kan inte dra mig till minnes att jag skulle fastnat för något jag på detta sättet hittat i en veckotidning, men ett par prover jag fått med mig ur butiken (högst antagligen för att jag redan slösat så mycket pengar) har fått mig att köpa produkten senare. Ett av dehär köpen var faktiskt läppstiftet jag fick beröm för.

Jag måste erkänna att jag är den som nog sparar på alla de provförpackningar som kommer med tidningarna. Jag har en rätt ansenlig hög med krämer i förpackning som "kan vara bra att ha". Och, då jag nu håller på och tömmer skåpen på kosmetika och sådant, så kan jag ju säga att just den här högen bidrar till att det kommer att dröja mycket länge innan jag behöver köpa något att lägga i ansiktet eller någon annanstans på kroppen.

Underskön bloggare

Tack fina Fua!



1. När började du blogga?
Jag inledde redan 2004 på x3m.yle.fi och här har jag skrivit sedan juni 2010.

2. Vad handlar din blogg om och vad skriver du i den?
Min blogg handlar egentligen inte om något speciellt, men jag skriver en del om den lille, aka. Shorty, rätt mycket om fosterföräldraskap och pyttelite om Nickby. Mest är det nonsens och dravel jag presterar.

3. Vad gör din blogg speciell?
För en tid sedan var det foton av usel kvalitet. I och med en lite nyare telefon så är det väl skrifterna om att vara fostermamma (vilket jag inte ens är längre) som varit min lilla nisch. Ibland drar jag igång ekohysteriska kampanjer, som Sluta slänga mat.

4. Vad fick dig att börja blogga?
Jag tycker om att skriva, ville skriva offentligt och kolla om någon läser. Det är också, även om alla alltid säger det, ett lätt sätt att hålla människor jag ringer alldeles för sällan uppdaterade om vad som händer (eller hur mycket den lille växer eller vad han håller på med. Det är det enda som intresserar dem nuförtiden.).

5. Vad skulle du vilja ändra i din blogg?
Inget egentligen. Det är klart, skulle jag kunna skriva så bra att ni grät (ja, av både skratt och gråtgråt) skulle det ju kännas fint.

Jag vill ge utmärkelsen åt följande bloggare: Perfektionisten, Sonja D. och SivÖ!

Cupcakes och andra biffar

Jag undrade det redan på FB, vad grejen med finländska hysterin över cupcakes är. Varifrån det plötsligt stora intresset kommer och varför?

En annan sak jag inte förstår mig på, det är den glada jakten på den största hamburgaren och hetsen "ät den, ät den, ät den - biffen väger bara tre kilo". Eller annat fanatiskt uppviglande till att äta så mycket som möjligt av något så groteskt som möjligt.

Har vi inte det exakt motsatta problemet i väst? Att vi borde äta lite mindre av allt?

Är det här ett tecken på att vi bara har så otroligt tråkigt att vi hittar på vad som helst för att det skall vara lite farligt och spännande?

Min rynkade panna blir inte slätare av att jag hör ett svagt "tänk på barnen i Biafra" eka i mitt huvud.