måndag 14 september 2015

En fortsättning på barn och skärmtid

Pepster skrev om det för en tid sedan, barn och skärmtid.

Vi är väl sådär lagom liberala i fråga om skärmtid för sexåringen. Han fipplar med iPaden och någon av telefonerna nu och då och tittar på gammel-TV ibland. Inga direkta restriktioner, än så länge spelar han mest gulliga spel och tittar på filmsnuttar som serveras mellan dem.

Så finns det barn i omgivningen, en del som har väldigt strikta gränser i fråga om skärmtid och så barn som inte alls får spela hemma. Men, som får spela hemma hos andra barn. Helt utan gränser och som jag kan uppfatta det, utan att föräldrarna alltså alls kan styra vad barnet spelar hemma hos någon annan.

De barnen dyker då och då upp också hemma hos oss - och missförstå mig inte, alla barn är hjärtligt välkomna - och ett stråk i de här besöken är det att frågan dyker upp ganska omedelbart.

"Får vi spela?"

Inte helt sällan så att det är barnet som inte har överrenskommen skärmtid eller ingen skärmtid alls hemma som frågar.

Än så länge resonerar jag och vi så att har man kommit för att umgås så umgås man. Inte bara för att jag helt plötsligt blir rigid i fråga om skärmtiden, men vill inte heller att man är hushållet där man samlas för att någon tekniskt apparat alltid är tillgänglig.

Kan ju sluta med att våra barn blir ensamma och utstötta för att deras morsa är ett monster, men än så länge håller jag ställningarna.

1 kommentar:

  1. Är av samma åsikt med Peppe, soms Blogg, du länkade till och dessutom, tänk om Barnets protesögon, inte kan se skärmen, så då, kanske man sätter sitt favoritprogramm igång och sedan är man inte ens nära padden eller så nöjer man sig bara med spelets ljudeffekter osv. Åtminstonde jag, kunde hålla bra ballans mellan skärmen och -utevistelsen, fastän ju spelen var annorlunda på "stenåldern."

    SvaraRadera