Tusen och en saker

Jag har tusen och saker jag vill prata med er om, men är för mosig i huvudet för det just nu. Orsaken till moset går att finna i följande fråga;

Hur är det möjligt att barn alltid prickar in "start för sjukdom" mitt i natten?

Inte helt sällan tillkommer bonus i form av "gärna så nära veckoslutet som möjligt".

Nu skall jag inte klaga, jag är tack och lov välsignad med ett barn som är så friskt, så friskt för det mesta. Och det igen innebär att de gånger den lille är sjuk är jag sjuk av oro och därpå följande trötthet.

Det förändrade debattklimatet

Inte för att jag inbillar mig att ni går omkring och funderar över hur det egentligen är att ha ett jobb som det jag har. Men, om ni vill ta en titt bakom kulisserna - pah, det är helt offentligt - så kan ni ta en titt här.

En ren, ram, fröjd, som ni ser.

Vill ännu säga det, skulle inlägget handla om någon annan än mig själv, en kollega, beslutsfattare eller annan person, skulle jag aldrig publicerat det.

Tetris för fullvuxna

Vat ni hur man spelar tetris för fullvuxna?

Man försöker få alla udda grejer att passa in i det lilla källarutrymme man har.

Plenty shades of grey

Alltså, just nu är det så grått ute att lite svart skulle piffa upp det hela.

Utmaningen ligger i att veta när detta dagens mörker är ett nattens mörker. Då får man åtminstone - så där lagligt - sova.

Överflödet

Jaja, flytten gör att man är lite sysselsatt.

Det fina - och det helt flippade - med att flytta, det är att man i fysiken får det gnuggat i ögonen, överflödet man lever i.

Jag kan, utan att överdriva väldigt mycket, lova att jag kunde duka upp åt hela vårt hus så att alla skulle ha åtminstone en omgång tallrik, glas, efterrättsskål och ett snapsglas att dricka ur. Jag kunde torka allas munnar med kökshandduk av något slag, ge en omgång till i gåva och samtidigt bli kvar med handdukar så att det räcker i några år. Jag skulle också kunna bädda ner majoriteten av våra nya grannar i kompletta lakanset, för att inte tala om alla udda exemplar. Udda exemplar av för att inte säga av allt.

Jag ids inte ens nämna alla kläder.

Och allt detta är kvar då allt är genomgånget, det vi inte själva vill ha sorterat, sålt och bortgivet.

Uh.

Nåväl. En flytt leder till att man inte är så väldigt shoppingsugen. Vilket jag inte är till vardags annars heller.

Utmaningen

Det här är någonting som (alldeles för) långsamt lät sig formuleras i mitt huvud i går.

Tyfonen som drog in och över Filippinerna. Så mycket större än jag någonsin kan förstå. Ögonen blir svettiga då jag läser om barn och bebisar som är försvunna, mirakelbebisar som föds mitt i den största katastrof de tack och lov inte kan förstå.

Jag vill göra något, så att ångesten inte tar överhand. Hörde en vis kvinna säga klokt på radio i går, på plats och ställe behövs proffs, det vi andra kan göra, det är donera reda pengar.

Det är många som samlar in medel, pengar, till förmån för de som drabbats av tyfonen.

Jag väljer att ge mitt bidrag till Rädda Barnen. Dels för att det i mitt fall är de drabbade barnen som rör upp alla känslor i mig, dels för att jag tack vare Rädda Barnen har fått det största man kan få, ett barn, mitt barn.

Jag hoppas att så många som möjligt, i synnerhet alla ni som gått via Rädda Barnen eller annan organisation för att få ert eller era barn hakar på och delar detta.

Här hittar du information om hur du går till väga för att hjälpa.

Klassiska felskrivningar

Man känner sig så lyckad då man skall gratulera en annan på födelsedagen och det blir fel.

Man skulle skriva "Gratulerar, fining!".

Men skriver "Gratulerar, finnig!".

Man skall avsluta ett meddelande "Puss på dig!".

Men avslutar "Piss på dig!".