måndag 3 december 2012

Rikedomen, överflödet, pengarna


I HS månadsbilaga skriver Saska Saarikoski om Tiina Rosenberg. Det mina ögon inte kan släppa, det är det ni ser här ovanför. ("Familjen var inte fattig, men inte heller rik - i synnerhet inte i finlandssvenska mått.")

Jag blir alldeles matt, det känns galet att man och jag, fortfarande - år 2012 - är tvungen att säga det.

Alla finlandssvenska familjer är inte förmögna. Inte ens rika. En del har bara normalt mycket pengar och en del har inga pengar alls. Det finns fattiga finlandssvenskar, hur svårt kan det vara att förstå det?

Om man inte tror det, kan jag nämna ett exempel.

Jag själv.

Jag är uppvuxen i det som idag skulle kunna kallas en allt från normal familj till en fattig familj.

Bilder, minnen dyker upp i min frustration.

En höst gick jag långt i in i oktober med sommarskor utan strumpor. Inte för att jag ville verka tuff, utan för att det inte fanns pengar att köpa nytt.

Jag har skickat iväg mina syskon på klassresa helt utan några som helst fickpengar. Inte för att det var ett roligt test, utan för att vi inte hade några pengar.

Jag har gått till skolan utan skolböcker. Inte för att inte stämplas som plugghäst, utan för att böckerna var för dyra.

Pengar jag har fått i gåva har försvunnit på vägen. Inte för att jag bodde med onda, men pengarna behövdes till mat.

Jag har promenerat alla mina resor till skola och stall. Inte för att motion är viktigt, vilket det är, men vi hade inte råd med cykel.

Jag har blivit mobbad för att jag alltid använde samma jeans i lågstadiet. Inte för att byxorna var snygga, utan för att jag bara hade ett par.

Jag har en enda gång stulit. Jag tog en tia (mark) ur en ficka och blev omedelbart ertappad. Det var den enda tian som fanns i hela huset. Det var de enda pengarna som fanns i huset.

Jag grät en hel natt för att jag inte fick gå på disco. Vi hade inte råd att betala inträdesavgiften på några mark. I den natten har jag än i denna dag på något sätt koncentrerat vår fattigdom. Jag kommer ihåg att jag föreslog att jag skulle gå och panta flaskor, det för att skrapa ihop de mynt som behövdes. Men, det gick inte. De flaskor som eventuellt hade funnits, de fanns inte mer. De hade behövts för annat syfte.

Att komma och påstå att vi alla lever - och alltid har levt - i ett överflöd, det är så otroligt fräckt. Jag har försökt förklara det tusen och en gånger, att det det är okej att säga att "alla finlandssvenskar är rika" kan göra det väldigt svårt för den fattiga finlandssvensken att erkänna det. Att den är fattig.

Att sticka ut som fattig kan vara svårt. Att sticka ut som fattig då normen försöker få det till att man då faktiskt sticker ut, kan göra det omöjligt. Jag menar, hur misslyckad är man om man lyckas bli fattig till och med som finlandsvensk?

Kombinera det pinsamma misslyckandet med att man kanske drar sig för att söka hjälp för att de finlandssvenska kretsarna är små, att det är svårt att sköta ett sådant här ärende utan att en massa människor får veta det.

Vi och vår familj, oh ja. Vi försökte leva så att ingen skulle märka något. Oj, så vi försökte. Men lik väl var vi, om inte alltid fattiga, så långt från monetär rikedom man bara kunde vara. Mätt med vilka mått som helst.

Med detta vill jag inte säga att det är lätt att vara fattig på något annat språk heller. Att vara fattig är inte lätt på något språk.

19 kommentarer:

  1. Kram på dig!
    Min familj har alltid klarat sig, som barn hade vi det bra.
    Men nu. Rika. NEj! Inte är vi väl medelklass heller. Fattiga? Vet ej. Jämfört med många, jo. Men sen finns det de som har det så mycket värre. O vi har ju haft ett val. Jag har VALT att spendera mina år hemma med barnen, för att JAG velat det. Sambon jobbar halvdag på inte alltför stor lön, så tillsammans får vi mindre än många får bara för en lön i månaden.
    Men stoltheten har vi nog fått svälja, i synnerhet tidigare år innan sambon fick detta jobb. Så jag säger att vi endå har det bra att vi är fattiga i Finland, för här kan man (för det mesta) få hjälp och stöd av staten. Annat är det för så många miljoner i världen.
    Kände mig tex. väldigt rik på veckoslutet då jag samlade ihop två megakassar med kläder vi kunde avstå från, skor och halare jag egentligen hade tänkt sälja på loppis, leksaker jag kände vi kunde avstå från (som jag paketerade in i julpapper) och förde dem till en insamling för gatubarn och andra fattiga i StPetersburg. För där, där tror jag fattig har en lite annan betydelse än att jag känner stress för att få pengarna att gå ihop. Och så kände jag mig glad att jag åtminstone levererade lite varma mössor, yllestrumpor och vantar till barn som inte ens har ett hus att bo i då det är fruset på gatorna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ditt fina svar! Jag är helt med dig på fortsättningen, att rikedom är man väljer vad det skall vara!

      Radera
  2. Jättebra att du/ni tar upp problemet.

    SvaraRadera
  3. Jo här är en annan inte rik finlandsvensk.Vi hade det väl inte så fattigt som din familj har haft det.Men min mamma var duktig på att sy och på 70-80 talet var det faktiskt billigare att köpa tyg och sy kläder än idag.Så min mamma sydde mycket kläder.Bland annat ett par "springshorts" till storsyrran som friidrottade lite.Det blev ett par i vit frotte´ (typ hotpants stil)med mörkblåa ränder på sidan."Nästan" som de andras Adidas med en liten skillnad: Bara två ränder på syrrans.:)

    SvaraRadera
  4. Måste buga för att du tar upp detta!
    Kommer också från en fattig familj ... fd pratar jag om pengar..... i glädje och älskvärda föräldrar och syskon räknat var vi rika!
    Måste sätta upp lite här från min lista....
    - torkat röven med reklamtidningar för wc-papret var för dyrt
    - handlades kläder och möbler till familjen från Emmaus... då pratar jag om Emmaus som var i västervik .... inte de fina emmaus som idag finns... pratar om ekenäs
    - Vi fick fredagsmys ... en jaffa efter fredagsbastun...som vi 5 syskon fick dela på
    - fick se på mamma/pappa som förklarade i butiken att vi får pengar först nästa vecka... kan vi få på skuld lite bröd och mjölk...... vi levde flera gånger i veckan på havregrynsgröt.
    - disco skulle jag inte heller ha kunnat gå på ifall inte min käraste väns mamma försynt satt en liten peng i min ficka och viskat i mitt öra...ha roligt <3 Samma underbara kvinna/familj tog mig under deras vingar och gav gamla kläder åt mig.... den var likadan som deras dotters...... alltså de köpte 2 för att jag skulle få vara lite speciell. och de såg till att jag kunde idrotta med deras dotter.... försåg mig med skidor, spikskor.... name it... de gav det lilla extra mina föräldrar aldrig kunde ge. Min pappa var en tid yrkesfiskare .... kommer ihåg hur stolt jag var en jul när han kunde före en riktig havslax åt dem ... som ett tyst tack <3
    .... du fick mig att tänka på hur fattigt jag hade det i pengavärdet men ack vad jag har lärt mig vad livet egentligen går ut på! Kärlek, familj och hälsa är det viktigast!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken underbar kompis & familj du haft! Och är helt med dig på att det är så fint att veta att det är helt andra saker än pengar som bär, förutsatt att grunden är trygg!

      Radera
  5. Tack Michaela, för att du skriver om att alla finlandssvenskar inte lever Strömsöliv, varken finansiellt eller socialt. Som du säger, det är tragiskt att fasaden blir så viktig att man inte kan söka hjälp eller ens erkänna för den närmaste kretsen att allt inte är perfekt.

    Kan du inte översätta din text till finska och skicka den till Hesari?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  6. Tack Michaela för att du berättade för oss om din barndom. Det berörde.

    Mippe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du tog dig tid att läsa!

      Radera
  7. Viktigt coh fint skrivet. Tack för den här texten.

    SvaraRadera
  8. Jättebra skrivet! Den är förbaskat svår att bli av med, den där myten om de rika finlandssvenskarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt, det är svårt att bli av med bilden av oss. Men, vi jobbar vidare!

      Radera
  9. Så bra skrivet Michaela! Och fina kommentarer också!

    SvaraRadera