Ring inte mig, jag ringer er.

Det måste finnas en central någonstans, en central där en av skärmarna blinkar med texten "Micaela är hemma och slashasar hela dagarna! Ring henne, ring henne med alla fantastiska tidningserbjudanden ni bara kan tänka er".

Jag blir fullkomligt nerringd. Skalan är vid, det är allt från Kaksplus till Sipoon Sanomat jag borde läsa för att hänga med (hur är det möjligt att försäljarna, i bästa FB-stil, vet precis i vilken livssituation jag befinner mig?). Jag vet inte vad som gått åt mig, tidigare var jag en haj på att inte gå med på att beställa något alls, men nu händer det allt för ofta (ja, man blir ju fattig av att drischa dagarna i ända) att ett litet "ja" slinker ur mig.

Och i ett av fallen "ja", måste jag nu erkänna att jag funderar allvarligt på att jag måste ringa försäljaren och säga att jag inte kan fortsätta min prenumeration. Det som fått mig att tänka i dessa banor är följande upplysande (?), upplyftande (?) bildtext:

"Syksyisin Birgitta polttaa kynttilöitä. Hän valitsee kynttilät ja astiat aina vuodenaikaan sopivaan sävyyn". Avotakka 7/2010.

Hjälp. Sådan sk*t. Jag vet inte varför (fortfarande), men jag är oerhört provocerad av denna textslinga.

I övrigt är jag glatt överraskad över att HBL idag publicerar ett par insändare som handlar om Radio X3M:s program Sex&Sånt med namn. Jag argade mig över de anonyma här tidigare något så fruktansvärt. Det roliga (?) med dehär typerna som anser att Sex&Sånt är ute och cyklar, att de inte har ett enda, minsta förslag på hur man då borde prata om sex och sånt. Nej, dehär modiga skribenterna anser uppenbarligen att just sex och sånt är något man i.n.t.e talar om. För sex och sånt finns väl inte, om man låter bli att tänka på det eller prata om det tillräckligt länge.

Så.